Ledare: Bitterhet eller ansvar, vad händer Ronneby?
De senaste dagarna, rentav månaderna, har det hänt mycket i Ronneby kommun. Det började med en maktstrid som mynnade ut i en läcka och slutade i ett nytt politiskt styre med en överklagan efter sig. Familj och vänner bosatta långt bort från Ronneby har alla varit engagerade i händelserna.
Under fullmäktige den 18 juni i Ronneby tog sammanträdet beslut om att återkalla uppdrag i kommunstyrelsen och nämnderna. Det för att sedan tillsätta dem igen utifrån att den politiska majoriteten i fullmäktige förändrats med ett nytt styre på plats.
Det var nog ingen som förväntade sig att det skulle gå smidigt. Redan när det nya styret presenterades så kom det kritik från alla håll och kanter. Från Moderaterna hoppade ledamöter av och på insändarsidan har medborgare fått sina röster hörda.
Och så kom överklagan. Först ut är Ronnebypartiets Stefan Johansson, tätt följt av moderaterna Sara Blixt och Therése Åberg som båda blivit petade från sina förtroendeuppdrag. I båda fallen hävdar man att beslutet bryter mot Kommunallagen, den lag alla kommuner måste följa.
”Kanske är det att jag inte är feminist nog, alldeles för mjuk i mitt motstånd mot patriarkatet. Men att överklaga ett politiskt beslut för man tycker det valts för få kvinnor känns inte helt rätt.”Alva Mogert Palm
Av ren exaltering började jag läsa Kommunallagen i sin helhet för att hitta exakt vilken del de hänvisar till i sin överklagan. Till alla andra som är intresserade av att med egna ögon se lagtexten kan jag tipsa om att det i fullmäktigebeslutet från den 18 juni står vilka paragrafer som det berör. Något jag själv inte upptäckte för än efter jag tagit mig igenom hela lagtexten.
I kapitel 6 paragraf 21 står det:
”Om den politiska majoriteten i fullmäktige har förändrats på ett sådant sätt att det parti som nämndens ordförande företräder inte längre ingår i den politiska majoriteten, får fullmäktige välja ett nytt presidium.”
I ett tidigare kapitel av lagen finns även ett liknande stycke som berör förtroendevalda i nämnderna istället för ordföranden. Där fastslås det att nämndplatserna även de kan bytas ut om det är en ny politisk majoritet i fullmäktige som inte stämmer överens med nämnderna.
Det många verkat haka upp sig på är begreppet ”politisk majoritet”. Vad betyder det egentligen? Och är ett minoritetsstyre verkligen en politisk majoritet?
För att klassas som en politisk majoritet krävs att man får mer än hälften av rösterna, alltså en majoritet, under omröstningen i fullmäktige. Det politiska styret behöver inte bestå av mer än hälften av platserna i fullmäktige, bara vinna omröstning med mer än hälften av rösterna. Politisk majoritet och majoritetsstyre är inte samma sak.
Visst är det svårare att ta över makten om man är ett minoritetsstyre, men det är inte omöjligt. Det är inte heller olagligt. Då faller alltså påståendet om att det nya styret inte skulle vara en politisk majoritet.
Rätten att överklaga politiska beslut är en viktig del av vår demokrati. Vi kan dock inte överklaga bara för att vi inte håller med utan det måste ske på laglig grund. Överklagandet av det nya styret må vara inlämnat med en fråga om huruvida det är ett lagligt beslut men anledningarna bakom överklagan skapar dock en del frågetecken.
I en intervju med Sydöstran säger Johansson själv att det handlar om att han inte tror att det nya styret klarar att styra kommunen när bredden på partier som är inblandade är så stor. Även om Johanssons farhågor inte är orimliga, det är svårt att styra när partierna som ska styra tillsammans har olika ideologi och politiska prioriteringar, så är det inte en farhåga som borde leda till en överklagan.
Även bristen på kvinnlig representation tas upp. Det är ett ämne jag tjatar om ofta men inte dragit riktigt lika långt som Johansson. För honom var det bristen på kvinnor i det nya styret som fick ”bägaren att rinna över” och som då resulterade i överklagandet han skickat in.
Kanske är det att jag inte är feminist nog, alldeles för mjuk i mitt motstånd mot patriarkatet. Men att överklaga ett politiskt beslut för man tycker det valts för få kvinnor känns inte helt rätt. Det är iallafall inte något som har täckning i lagen.
Skulle det nu visa sig att mina nya juridiska kunskaper faktiskt tolkat lagen rätt så öppnar jag upp för att hjälpa till vid juridisk rådgivning i framtiden. Skulle det visa sig vara fel skyller jag istället på att lagen är otillgänglig och svårtolkad. Ett påstående den här härvan visa på att många nog kan hålla med om.
Oavsett så känns inlämnandet av överklagan mer grundad i bitterhet än faktisk oro för den demokratiska processen.
