Ledare: Bland floskler och struntprat
Blekinge är Sveriges trädgård, har ni hört den? Det är antagligen den floskel som rör Blekinge som fastnat bäst hos svenska folket. Ungefär som att Umeå är björkarnas stad eller att Kålle & Ada bor i Göteborg.
En typisk floskel uttryckte en avgående klubbordförande i gårdagens Sydöstran om sin tid vid rodret: ”Det har varit en resa!” Lena Hallengren, den socialdemokratiska socialministern, förkunnade att ”vi behöver vara på tårna” inför kommande sjukvårdskriser. Och en generaldirektör sade: ”Kustbevakningens personal är de som utför vårt viktigaste uppdrag”.
Alla tre floskler är exempel på att dessa ofta är ett modernt standarduttryck för något som är sant. Exempelvis det senare, en variant på floskeln ”Personalen är vår främsta resurs”. Det gäller förstås, i de flesta av verksamheter, även om det ibland bara stannar vid orden, men sällan syns i lönekuvert eller arbetsplatsens fruktkorgar.
Observera också att det sällan heter ”de anställda” utan ”medarbetarna”, helt i linje med den väl förankrade, och grovt förljugna, floskeln ”arbetsgivare” och ”arbetstagare”.
”En floskel är dock i allmänhet inte konstruerad så att den förvanskar sanningen. Men den förskönar ofta en smula. Men kan också därför bli avslöjande.”Stig-Björn Ljunggren
Det hörs lång väg att detta är falskt som vatten. Arbetsgivaren ger inte arbete utan köper arbetskraft, medan det som kallas arbetstagaren är den som säljer sig.
En floskel är dock i allmänhet inte konstruerad så att den förvanskar sanningen. Men den förskönar ofta en smula. Men kan också därför bli avslöjande. Som när kåsören Gits Olsson klargjorde att ett ”egnahem” är ett hus som till 85 % ägs av banken. Något att tänka på, nu när räntorna åter börjas synas och upptäcker att de i själva verket är portvakter åt sin kreditgivare.
Och fan ta den som skulle beskriva detta som ”problem”, utan det ska heta ”utmaning”!
Socialdemokrater vill ”ta tillbaka kontrollen” och borgerliga skapa ”ordning” samt hävdar att ”det är Morgans fel”.
Till vår hjälp att analysera det floskelfyllda språket har på Karneval Förlag givits ut ”Svensk floskelordbok. Managementjargong, Politiska plattityder, Värdegrundsbabbel” av Fredrik Kullberg.
Det är en både allvarlig och ironisk sammanställning. Just ”värdegrund” ingår i all slags retorik idag. Fast förr hette det rätt och slätt ”kristlig”.
Kullberg vill skingra den språkliga dimma som han anser lagt sig över Sverige där ord som ”agil” (”person som rör sig mycket snabbt på sin arbetsplats, utan tydlig riktning”; kanske något för städföretaget som annonserade: ”Brinner du för flyttstädning”?
Ofta använder vi ”berättelse” (eller ”narrativ”, ”storytelling”) vilket egentligen är ett ”känslobaserat säljbudskap i sagans form”; eller ”mindfullness” som är en ”stresshantering som lägger ansvaret för trasiga system och dåliga processer på den enskilda individen” ...
Slutligen dödar Kullberg några floskliga nymodigheter som att centralstationer kallas ”resecentrum”; ”transparent” istället för ”klar”; och ”beslutsfattare”, inte ”chef”.
Efter Kullbergs genomgång får vi på ledarsidan lova att fortsätta använda floskler blott om de inte är struntprat.
