Ledare: Bojkotta allt eller inget

Inte minst här i Sydöstran bubblar det fortfarande på ledar- och insändarsidan.

En tragikomisk konsekvens av Busch insatser har varit att tidningen Elle, som bjudit in henne till sin modegala på exklusiva Grand Hôtel i Stockholm, plötsligt meddelade att hon inte längre var välkommen.

Elle ville helt enkelt vara det som kallas ”politiskt korrekt”. Och genomförde denna offentliga demonstration av sin godhet med samma smidighet som Arla nyligen drog in ”Kefir” eftersom det var en siluett från Moskva på paketet.

Påståendet om att det var modegalans konferencier Kakan Hermansson som krävt bojkotten har förnekats av Elle, utan att initiativet helt var deras eget. Men det är det ingen som tror på.

Så långt kunde det ha varit en incident i eftersvallet av kristdemokraternas utspel. Men så har nästa bojkott annonserats: Jimmie Åkesson säger sig vägra att delta i Järvaveckan - om Kakan Hermansson kommer att närvara.

Frågan är förstås var detta ska sluta. Blir lösningen att alla bojkottar alla, eftersom ingen kan med gott samvete kasta första stenen.

Det allmänna intrycket av tidsandan är att alla och envar blivit mer känsliga för olika krav på bojkotter och att fler ivrar för ”deplattformering”, alltså att beröva politiska motståndare möjligheten att ha kvar sin anställning, sitt uppdrag eller annan ”plattform”.

Det räcker med en felsägning i TV för att det ska göras låna protestlistor som kräver att journalisten i fråga ska bli avskedad.

Attackerna kan bli rätt omfattande och högljudda, och även om uppbåden egentligen inte samlar så många personer är de oerhört aktiva - och ger intryck av att föra fram den breda allmänhetens åsikter. Vilket gör företag och organisationer nervösa. De kan förlora sponsorer och annonsintäkter.

Det där ”politiskt korrekt” handlar ofta mer om pengar än moral.

Tumregeln är att de som ivrar för bojkott samtidigt tycker att de själva inte ska utsättas för samma medicin. Alla vill de själva ha frihet att yttra sig – men anser sig ha rätt att näpsa andra. Alla har de något som de anser vara icke politiskt korrekt.

Risken är förstås att allt detta slutar med att alla bojkottar alla.

För egen del bojkottar vi nästan ingenting. Visst kan det vara skönt ibland att ge tusan i att köpa en produkt som av någon anledning väcker anstöt. Men jag kommer definitivt inte att påverkas av detta kvackande i ankdammen. Utan fortsätta att läsa ”Hemmets Journal”, trots att de ges ut av samma förlag som har Elle. Ett företag som också bjuder oss på högstående journalistiska alster som ”Hänt i Veckan” och en del andra produkter som många ser som vår kulturs definitiva lågvattenmärke.

Som sagt. Vad som är ”politiskt korrekt” har mycket flexibel definition när pengar är med i spelet.