Ledare: Den moderata sossen
Just nu spanar många väljare efter ett parti som de förväntar sig kunna få ordning på Sverige,. Vem kan göra trovärdigt att de har det rätta virket för att göra dyrtiderna uthärdliga? Att passköer försvinner, tågen går i tid, buset låses in och sjukvården fungerar bättre?
I kampen om att äga rollen som ”den vuxne i rummet” så finns det en intressant grupp av väljare som sneglar på både socialdemokraterna och moderaterna.
Kanske låter det konstigt, partierna är ju som hund och katt, men samtidigt egentligen inte, eftersom i verkliga kristider är det just dessa två partier som brukar få ta ansvar för Sverige. Vi har redan sett hur väljarna överger Sverigedemokraterna under pandemi, krig och kris. Folk inser att detta inte är något att hålla i handen när åskan går.
För att inte tala om de andra småpartierna. De är bra som komplement, men när det är allvarstider finns det bara två partier.
Väljargruppen av sossiga moderater/moderata socialdemokrater utgör ett par procent av väljarkåren. Inte så mycket, men tillräckligt för att avgöra ett val.
”Väljargruppen av sossiga moderater/moderata socialdemokrater utgör ett par procent av väljarkåren. Inte så mycket, men tillräckligt för att avgöra ett val.”Stig-Björn Ljunggren
I början av mandatperioden var denna grupp mest intresserade av moderaterna, för att sedan, efter att Magdalena Andersson tar över rodret, börja luta åt det hållet istället.
Det är därför moderaterna (liksom kristdemokraterna) nu kör en slogan på temat ”låna ut din röst” till väljare som känner tveksamhet till att kliva över till det andra blocket. Budskapet är, att rösta på oss i det här valet, och om vi inte klarar att styra upp, så avsätt oss i nästa val!
Som symbol för denna ambition har moderaterna dessutom fått ett tillskott genom förra socialdemokraten Sofie Wiklund. Wiklund är dalkulla, har jobbat inom rörelsen länge och bland annat varit skarp skribent på Dala-Demokraten.
Hennes förklaring till övergången bygger främst på arbetslinjen. Hon beskriver sig som en ”brukssosse” som tycker att alla ska arbeta och göra rätt för sig. Desom befinner sig i utanförskap ska inte betraktas som stackars utsatta som måste omhuldas med diverse terapier och bidrag, utan ska så snabbt som möjligt in på arbetsmarknaden.
Wiklund menar att socialdemokraterna blivit för omhändertagande och defensiva. De pratar om arbetslinjen men har inte lyckats göra mycket verkstad av sitt snack.
"Renegat" brukar man kalla den som byter parti på detta sätt. Men det här är en renegat som socialdemokraterna bör se upp med om det blir en markör för att sossar som gillar arbetslinjen kan rösta på moderaterna.
Socialdemokraterna måste därför tydligt markera att de vill återupprätta den arbetsmarknadspolitik som Allianspartierna skrotade under Reinfeldt. Och det räcker inte med att säga att ”alla som kan arbeta ska arbeta” utan också se till att det finns tydliga åtgärder för att bryta den långvariga arbetslösheten.
Om så sker så kommer Sofie Wiklund ändå har gjort nytta för sitt gamla parti genom sitt avhopp. Hon har påmint om att arbetarrörelsens kärna handlar om arbete och inte bidrag.
