Ledare: Det börjar bli allvarligt nu
Vi hör fortfarande ekot från Folk och Försvars konferens i början av januari, när många förvånades över den starka krigsretoriken från ÖB och regeringsföreträdare.
Läget är så allvarligt att allt fler nu talar om att staten ska låna pengar för att kunna skynda på upprustningen av försvaret. Och kanske få infrastrukturen och basala trygghetsmekanismer att fungera igen.
USA:s utrikesminister Antony Blinken har varnat för att läget i Mellanöstern är det mest instabila sedan 1973. Här hemma planerar MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap, en nyutgåva av broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” som alla hushåll fick 2018.
Om den döps om till ”NÄR kriget kommer” bör vi inte bli förvånade.
För det är en strukturell omvandling som ligger bakom, ingen tillfällig fnurra på tråden. Det handlar inte enbart om att Putin är galen eller Trump en idiot eller liknande.
Nej, det är en dov bakgrundsmusik vi har att lyssna till. Svenska Dagbladets Rolf Gustavsson gjorde häromdagen en kort genomgång av hur olika forskare och analytiker ser på världsläget:
Västvärlden är på väg att förlora sin hegemoni och utmanas av främst Ryssland och Kina; USA:s position i världen förändras och landet utvecklas till en Illiberal demokrati utan politisk pluralism och med inslag av vit rasism; i denna upproriska värld måste EU bli en starkare geopolitisk spelare om världsdelen ska kunna hävda sig; vi befinner oss i en övergångsfas som innebär en kollaps för drömmarna om en liberal och reglerad världsordning som värnar demokrati och mänskliga rättigheter, istället får vi djungelns lag där den starke dikterar villkoren; och hur ska vi hantera den växande rivaliteten mellan USA och Kina?
När världsutvecklingen har denna inriktning, hur kan då EU förhålla sig till denna utveckling? undrar Gustavsson. Han sammanfattar sin forskningsgenomgång med att fråga sig ”om Europa i sin inre struktur har förmåga att spela en stormaktsroll, när världen är på väg mot förstärkt anarki”?
Det är en mycket central fråga. Är vi i Sverige, i syfte att på lång sikt skydda oss själva inför dessa dystra framtidsscenarier, beredda att offra ännu mer av nationell självständighet för att stärka EU?
Hur partierna ser på världsläget kanske vi får veta mer om under den kommande valrörelsen inför parlamentsvalet den 6-9 juni.
Exempelvis får diskutera om vi har anledning att tro att Europa - med sina traditionella konfliktlinjer och olika intressen - kan göra en kraftsamling och agera som en samkörd global aktör i detta spända världsläge? Kan européerna låta bli att bekriga varandra den här gången?
Ur det senare perspektivet är det förstås mycket positivt att den franske presidenten Emmanuel Macron besöker vårt land och lär sig lite om svensk fikatradition - och samtidigt visar oss lite om kärnkraftens möjligheter.
För oss i Blekinge, ett län som beskrivs som Sveriges krockkudde gentemot Ryssland, är förstås framtiden, för att uttrycka sig milt, mycket spännande.
