Ledare: Det sölvesborgska tillståndet

Men om Sverige är avskräckande exempel, ska övriga Sverige titta på Sölvesborg för att se hur resten av landet kommer utvecklas? Med politiskt bråk, polisanmälningar, anklagelser, mobbing, rättshaveristiskt kaos?

När denna Blekingekommun nämns i diskussionen så används exempelvis ”trumpifiering” och Blekinge i sin helhet har fått någon slags stämpel av att vara nyfascismens experimentverkstad.

Frågan är hur väl detta stämmer med verkligheten? Är exempelvis Sverigedemokraterna och därmed Sölvesborg fascistiskt?

Nja. Har vi en strikt definition på fascism så är det inte lätt att se. Med skohorn kan förstås den som vill plocka ihop tillräckligt med fascistpoäng för att göra lite väsen, men det går också att hitta punkter som frikänner från anklagelsen.

Men det finns beskrivningar av vad som ses som en mer särpräglad svensk fascism. Den var mer populistiskt och ställde folket mot eliten; betonade hotet mot nationen och den homogena harmoniska samhället; de hade ett militäristiskt ideal på temat ”mandom mod och morske män.

Det senare kommer inte det sölvesborska tillståndet speciellt nära. Förutom det populistiska är det svårt att hitta något som liknar manlighet, snarare gubblöjligt, framförallt äldre herrar i fjolliga gymnasiala utbrott på sociala medier, mobbingkaraktärer i det vardagliga och förstås rena hot, primitivt hat.

Och så allt det rättshaveristiska elände som de sk. ”revisorerna” ställt till med. Eller debaclet med ”folkomröstningen”. Det vi ser är inte en marsch till Rom, utan snarare pinsamt vrövel från en drängstuga.

Det sölvesborgska tillståndet, det är klockrent populistiskt. Det är folket mot eliten. De senare är korrupta gnidiga, myglande fuskande lögnare som korpat åt sig höga löner för att sen sitta där och rulla tummarna. Vilket kanske är bättre än att de företar sig något, för då ställer de till med elände ... mot detta står den rena äkta folkliga viljan.

Det som händer i Sölvesborg kan vi kanske föra in under det Herbert Tingsten noterade i sin bok från 1930-talet, Nazismens och fascismens idéer. Ett inslag han lyfte fram var att dessa läror inte bekymrade sig över ett systematiskt tänkande. Tvärtom, det var instinkterna som gällde, att begå handling.

Detta kallade Tingsten, med en klassisk formulering, för fascismens tro på ”den oreflekterade handlingens skönhet”. De var ”handlingens mystiker”:

”Hos en rad av dessa rörelsers främsta ideologer fram träder en principiell och genomförd fientlighet mot rationalismen. Instinkten, den oreflekterade tron, primitivismen, aktivismen utan mål värderas, under det att reflexionen, förnuftet, viljan till klarhet nedsätts.”

Möjligtvis finns det en tråd här att nysta i när vi tar del av stämningsläget hos vissa i Sölvesborg. Vi tvivlar dock på att vanliga borgerligt sinnade personer i denna kommun känner sig så hemmastadda bland dessa handlingens mystiker. För dem är nog det sölvesborgska tillståndet mest präglat av sorg.