Ledare: Det svenska stålet biter?
Denna splittring av det svenska riket var en grov förolämpning som än i våra dagar kan göra folk yra av hämndbegär. Och även om det bara är en liten grupp personer som nostalgiskt besjunger de tider när vi vattna de våra hästar vid Nevas stränder, så finns det kvar där.
Och det är inte bara Finland som irriterar, utan också andra historiska ekon som Poltava, eller nyliga förolämpningar som ubåtskränkningar.
Så nu jäklar ska vi sätta tillbaka kyrkan mitt i byn!
Det är möjligt att denna historiska bakgrundsstrålning bidrar starkt till att vi de senaste veckorna fått en explosion av märkliga utläggningar på temat att vi omedelbart, utan att passera Gå, ska in i Nato.
Och det är fullt förståeligt att vilja göra allt som går att göra för att ge Putinryssland på truten. Vi som fick vårt politiska medvetande väckt under Vietnamkriget gjorde också våra insatser – exempelvis samlades det in pengar för att köpa en luftvärnskanon till Nordvietnam, som då härjades av USA:s terrorbombningar.
Det finns till och med borgerliga skribenter som försöker antyda att den svenska säkerhetspolitiska linjen egentligen är initierad av ryska spioner i svensk statsförvaltning. Trots att vår försiktiga säkerhetspolitisk linje grundlades 1809 när våra försök att vara med de stora grabbarna och spela höll på att leda till att vårt rike styckades helt av grannarna.
Men har inte allt ändrat sig efter att ryssarna knep Krim?
De som möjligtvis tycker det är alla de – sossar och borgare – som på 90-talet skrotade det svenska territorialförsvaret och istället nöjde sig med att utrusta en smärre insatsstyrka som skulle kunna assistera Imperiet i dess försök att bringa ordning i världen.
Nu när det visar sig att allt egentligen är som förr – nämligen att vi har oroliga grannar – får vi återvända till den svenska säkerhetspolitiska insikten om att vi är ett litet land som gör klokt i att värna vårt eget territorium så gått det går.
Men om vi blir attackerade då? Om ryssen kommer? Då måste vi försäkra oss om att vi får hjälp – och det kan vi bara göra genom Natomedlemskap?
Nej, ett land har aldrig andra garantier än den egna förmågan att värna sig.
Dessutom vet vi att USA sedan länge betraktar Sverige som ett neutralt land på deras sida. Vi har sedan över ett halvt århundrade samkört vårt försvar med Nato och amerikanerna. Ett samarbete som intensifierats under senare år.
”Visst, vi kan strunta i försiktigheten och ånga på. Så får det gå som det går om ryssarna får för sig att vara proaktiva. Vilket verkar vara den linje som många nu ansluter sig till.”Stig-Björn Ljunggren
Således. Vi är redan i praktiken med i Nato. Men detta medlemskap är utformat på ett sätt som inte direkt ska utmana vad Ryssland uppfattar som sina vitala intressen.
Visst, vi kan strunta i försiktigheten och ånga på. Så får det gå som det går om ryssarna får för sig att vara proaktiva. Vilket verkar vara den linje som många nu ansluter sig till. Det är nästan så man kan höra:
"Hur svenska stålet biter,
Kom, låt oss pröva på!
Ur vägen, moskoviter!
Friskt mod, I gossar blå!"
Att i detta läge mana till besinning känns futtigt när det brinner hos grannarna. Men vi gör ändå ett försök.
