Ledare: Fem olika sjukvårdsdirektörer på fem år är inte rimligt
I september tillträdde Hanna Svensson som hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Blekinge. I torsdags meddelades att hon säger upp sig, men att hon under uppsägningstiden ändå uppbär full lön. Den dimridå som lagts ut i pressmeddelande och uttalanden döljer att något inte fungerat som det borde. Regiondirektören Peter Lilja säger att Svensson inte ”hade förutsättningarna att fullfölja uppdraget”.
Vilka dessa förutsättningar är går det bara att spekulera om. Med ett underskott på ungefär 500 miljoner kronor och en politisk ledning som tycks mer intresserad av symbolfrågor än att ta sig an sjukvårdens utmaningar kan man förstå hennes frustration. Det är också erkänt svårt att förändra strukturer och arbetssätt inom hälso- och sjukvården och få med sig och få förtroende av medarbetare, trots att hon verkade medveten om detta. ”Jag vet att det blir tufft, men känner inte: oj, vilket jobbigt läge, utan: här finns alla möjligheter att lyckas”, berättade hon i en intervju med BLT så sent som i november.
Hanna Svensson hade 130 000 kronor i månaden för jobbet som hälso- och sjukvårdsdirektör. Den höga lönen indikerar den betydelse som uppdraget tillmäts - men också att det är en utsatt tjänst som kan upphöra abrupt.
”De högsta cheferna betyder oerhört mycket, men samtidigt finns det ofta en föreställning om enskilda frälsare som ska genomdriva de stora förändringarna”Markus Alexandersson
Även om sju månader är extremt kort period är Svensson inte ensam om att inneha tjänsten under en högst begränsad tid. Enligt Dagens Medicin har hälften av landets hälso- och sjukvårdsdirektörer haft sin post i mindre än två år. De fåtal som inte får sparken av otåliga politiker slutar på egen hand när de inser att uppdraget är nästintill omöjligt.
Men det finns undantag.
Hälso- och sjukvården i Jönköpings län lyfts ofta fram som ett föredöme. I den nyligen publicerade Hälso- och sjukvårdsbarometern är länsborna där, för tredje året i rad, de som har högst förtroende i landet för sjukvården i sin helhet. Region Jönköping har också, till skillnad mot flera andra regioner, en stabil ekonomi. Att just Jönköpings Mats Bojestig är den nuvarande hälso- och sjukvårdsdirektör som suttit klart längst på sin post är ett samband som nog inte bör underskattas.
En sådan kontinuitet är viktig, menar Lars Almroth, hälso- och sjukvårdsdirektör i Västmanland. Till Dagens Medicin säger han att ”om vi ska klara ställa om vården till att motsvara behoven i framtiden krävs långsiktighet”.
Just Almroth är en i raden av flera hälso- och sjukvårdsdirektörer i Blekinge under de senaste åren. Han hade inte ens haft sitt uppdrag i sex månader innan det då borgerliga styret 2019 av obegripliga skäl gjorde sig av med honom, trots att han hade stort stöd bland underställda chefer och annan personal. Under de senaste fem åren har Blekinge haft lika många tjänstgörande, ordinarie eller tillfälliga, hälso- och sjukvårdsdirektörer.
Det säger sig självt att det inte blir bra.
Det avslöjar också något dysfunktionellt i styrningen av hälso- och sjukvård.
De högsta cheferna betyder oerhört mycket, men samtidigt finns det ofta en föreställning om enskilda frälsare som ska genomdriva de stora förändringarna. Istället bör en organisation i högre utsträckning äga idén om vad som bör göras så att förändringar på chefsnivå inte ska bli så dramatiska. Då behöver den politiska nivån komma överens om långsiktiga och realistiska planer som man hedrar.
Kommer man göra det nu? Eller ska man nu sätta sig ner och vänta på nästa ”frälsare”? Och se på när saker och ting inte fungerar som det borde?
