Ledare: Filosofi över Vattenborgarnas mög
Låt oss först slå fast att själva tanken att en kommun formar en intressant stadskärna som är inbjudande för besöksnäringen, ger ett starkt varumärke och gör medborgarna stolta och glada är helt rätt tänkt.
Klart att Karlskrona ska ha ett maffigt centrum med turistinformation, en trivselskapande miljö och lagom mycket kvällsväsen för att meddelanden om att en pandemi slagit ut stan är falskt.
Idag kan nog alla Blekings städer - tillsammans med motsvarande köpingar runt om i vårt land - på kvällstid tjäna som inspelningsplats för någon dystopisk undergångsfilm.
Framförallt ska det finnas ett gäng ”Penningavruskningsmaskiner” som gör att besökare glatt spendarar sina slantar på allt från konserter till glass i stora lass.
I allt detta är förstås Vattenborgen ett rätt givet inslag.
Men här tar den gemensamma berättelsen nog slut. För ska sådana här omvandlingar ske så måste det vara transparens och ett minimum av misstankar.
Vi har stort förtroende för den politiska makten i Sverige - det är ett av skälen till att exempelvis upp mot 90 % går till valurnorna - och tilliten är högre än i de flesta andra länder.
Detta kombineras dock med en väldigt tydlig uppfattning om vad som är rätt och riktigt.
Exempelvis är den svenska uppfattningen rätt positiv till att folk tjänar pengar, gärna mycket slantar, förutsatt att de är ärligt skapade.
Vi kunde se hur en person som Ingvar Kamprad hade många beundrare fast han hade ett fascistiskt förflutet, stundtals var begiven på alkohol och stack utomlands för att slippa skatt. Varför tolererade vi hans miljarder? Jo, därför att vi såg att han skapat IKEA av egen kraft.
Han skapade inte sin förmögenhet genom att korpa åt sig av någon annans konkursföretag och dödsbo, med hjälp av diverse brännvinsadvokater och skumraskafförer. Utan han var en sann entreprenör.
Därför är vi också skeptiskt inställda till när folk ”gör affärer” där själva insatsen från de inblandade är något oklar. Vilket substantiellt bidrag ligger bakom de intjänade pengarna?
Eller finns här en massa mög?
””Därför är vi också skeptiskt inställda till när folk ”gör affärer” där själva insatsen från de inblandade är något oklar. Vilket substantiellt bidrag ligger bakom de intjänade pengarna? Eller finns här en massa mög?””Stig-Björn Ljunggren
Handlar det om att genom sina nätverk ha rätt information av den typ som andra inte får, på grund av att de saknar de rätta kontakterna? Är de goda affärerna skapade vid groggbänken efter någon trivsam kräftskiva?
(Vi påminner gärna om att ordet ”mög” brukar sägas ha givit upphov till det mer spridda ”myglare” ... låt oss nu få veta att det är ord som inte har med Karlskronas modernisering att göra!)
Således. Förhoppningsvis kan våra kära Vattenborgare nu övertyga allmänheten om att Vattentornet inte är en symbol för mög och mygel, utan för framåtanda och en stad att vara stolt över.
Hoppas också att de kan berätta att de som efter affären eventuellt kan skratta hela vägen till banken gör det rättvist, och att allt har gått rätt till, även om det blev lite knas.
