Ledare: Förebilden Musovics berättelse viktig

Spelarna företräder Sverige - men också så mycket mer. Alla spelarna kommer någonstans ifrån och representerar därför så mycket mer än ett land. När tidningarna har placerat ut spelarna på en Sverige-karta blir man väl medveten om de småklubbar från stora delar av landet som spelarna en gång i tiden började i.

Det ger en stolthet och skapar sammanhållning. Det inspirerar också många unga som får drömma om samma framgång och någon att identifiera sig med.

Målvakten Zecira Musovic är född i Dalarna men började i Helsingborgsklubben Stattena. Men det är framförallt hennes etniska ursprung som gör att hon bryter mönstret och även representerar så mycket mer än en geografisk plats. Hennes föräldrar kom till Sverige som flyktingar under Bosnienkriget i början av 1990-talet.

Tillsammans med Kosovare Asllani och Madelen Janogy är hon de spelare med utomnordisk bakgrund. Janogys pappa är från Mali och Asllanis och Musovics från Balkan.

Idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet betraktas och framhålls för att vara tillgängligt och samla unga människor från olika bakgrunder och att man bedöms genom prestationer och inte för vad man kommer ifrån. Det gör att fotbollen skapar berättelser om osannolika livsresor, från fattig uppväxt med svaga förutsättningar till framgångar och enorma rikedomar. Även om det är så är det också en myt - i själva verket lever klassamhället i betydande form även inom idrotten. Stödet från föräldrar är exempelvis en av de viktigaste faktorerna för att lyckas inom sin idrott.

Zecira Musovic har i intervjuer berättat om motståndet från sina släktingar. ”Att man som tjej spelar fotboll, det är långt ifrån självklart i den kulturen som vi kommer ifrån”, berättade hon för DN tidigare i somras. Hon nämnde i samma intervju att hennes bror tog fajten och försvarade hennes rätt att liksom honom spela fotboll.

Hon menar emellertid att det inte bara var attityden från omgivningen - vilket nog ofta ensam får stå som förklaring till att gruppen invandrartjejer är lägre representerat inom fotbollen - det handlade också om ekonomi. Vad som än framkommer i opinionsbildningen från höger sätter den ekonomiska verkligheten för familjer som kommit till Sverige som flyktingar gränser, inte minst för barnens idrottsutövande. Föräldrar till barn i familjer med invandrarbakgrund får även klä skott när barnens uppträdande eller val av aktiviteter inte når upp till kraven eller förväntningarna. Att stödet inte finns hemifrån behöver ”inte betyda att kärleken inte är där”, menar Zecira Musovic i samma intervju och nämner andra faktorer som gör att att färre barn och ungdomar med invandrade föräldrar eller som själva har invandrat till Sverige är lägre representerade i idrottsrörelsen.

Ett annat perspektiv är hur tjejer som Musovic med sitt fotbollsspelande också kan förändrar normer och perspektiv. Musovic berättar att hennes mamma ”har gått från att inte fatta varför jag spelar fotboll till att vara mitt absolut största fan” och motsatt sig traditionella könsroller.

För att få fler med liknande ursprung som henne själv att spela fotboll, eller åtminstone tro på sina drömmar, har Zecira Musovic startat projektet Next generation dreamers. När som helst utkommer också en bok, skriven av journalisten Anja Gatu, en barnbok om Musovic, Dröm stort, Zecira!.

Det är initiativ som kan behövas. Det är stora skillnader i hur det ser ut mellan pojkar och flickor. Flickor med invandrarbakgrund eller från lägre socioekonomiska grupper spelar betydligt mindre fotboll än flickor med bättre ekonomiska förutsättningar och med föräldrar födda i Sverige, mycket mer än vad som är fallet med pojkar, har forskning visat.

Idrottsrörelsen, men också övriga samhället, kan och behöver göra många olika saker för att göra idrotten tillgänglig för fler. Betydelsen av förebilder ska emellertid inte underskattas. Musovics imponerande spel och uppmärksamheten hon får kommer med stor säkerhet att ha en stor betydelse.

Asllani och Musovic förändrar också normer och blir berättelser - Asllani har också varit modell för en bok av Gatu - som säger så mycket. Det är nödvändigt att intressera sig för dem. Musovic har kommit dit hon är tack vare hård träning och exceptionell talang - men har också haft så mycket annat motstånd att övervinna.

Att en spelare som hon kan göra en sådan resa berättas ofta som bevis för möjligheten att med små förutsättningar nå långt. Minst lika ofta bör dessa berättelser intressera sig för de olika motstånd unga idrottsutövare möter på vägen och ställa frågan varför inte fler kan göra motsvarande livsresa. Då handlar det inte om bristande vilja eller träningsförmåga - utan om faktorer som svag ekonomi eller sociala problem. De är inte lika underhållande och inspirerande berättelser som dem om framgång.

När vi berättar historien om Zecira Musovic bör alla ingredienser vara med. Såväl motstånd och svårigheter som det stöd hon fick av andra personer, samt den egna karaktären och målmedvetenheten. Det kan inspirera unga tjejer med invandrarbakgrund att spela och satsa på fotboll - men också idrottsledare och politiker till att förbättra villkoren.