Ledare: Första maj och verklighetens sura andedräkt
På väg in i TV-huset så fick vi visa legitimation till en vakt som kontrollerade att vi verkligen var anmälda som gäster. Eftersom den gamle stats- och utrikesministern Carl Bildt också anslutit sig till skaran av gäster var vi alla nyfikna på om även denne skulle behöva legitimera sig.
Uppriktigt sagt så tror jag inte att vakten hade en susning om vem han avkrävde legitimation. Och det är helt i sin ordning: Inför vår herre är vi alla smålänningar, som det är sagt.
Det är den svenska modellen. Lika för alla, ingen mannamån!
Om de stora förstamajtalen är redan mycket sagt. Alla är jätteduktiga. Magdalena Andersson kör det socialdemokratiska valrörelsemantrat om integration (kriminalitet), välfärden (ta tillbaka den demokratiska kontrollen) samt omställningen (en grön nyindustrialisering). Däremot var det glest i leden.
Desto fler hade vänsterpartiets Nooshi Dadgostar när hon talade, men det är sedan gammalt att vänstern samlar många på torget i storstäderna, men färre i valurnorna, medan det är tvärtom för socialdemokraterna.
Blekingetalarna då?
Klarblå himmel och sol förgyllde tillställningen, har det rapporterats mig.
Budskapet var ungefär likartat som i landet så ock över länet. Ta tillbaka kontrollen över välfärden. Integration. Säkerhetspolitiken i stöpsleven …
Kanske sammanfattade Richard Pelle i sitt tal i Olofström enkelt och träffande hur socialdemokraternas profil ser ut denna första maj:
”För oss Socialdemokrater är det enkelt. Varje människa ska ha: Samma rättigheter, samma skyldigheter och lika möjligheter. Det är vår gemensamma uppgift och vår förbannade plikt att återupprätta den demokratiska styrningen av samhället.”
Riksdagsledamoten Annelie Karlsson talade om hur hon tillbringat påsken på sjukhus tillsammans med sin gamla mor. Och mamman hade fått all den hjälp hon behövde. Karlsson sade:
”Ingen frågade efter försäkringar eller kontoutdrag för att bedöma kostnaderna. Nej det var bara en otroligt proffsig och kärleksfull vård och omsorg som gavs. Full fokus på att rädda mors liv. För så fungerar den välfärd som vi tillsammansfinansierat.”
För oss svenskar är detta självklart. Men så är det inte överallt. Det är värt att fundera över. Lika för alla, ingen mannamån, som sagt!
Ett av socialdemokratiska talares budskap är att kriget i Ukraina skapat en ny verklighet som kräver andra säkerhetspolitiska lösningar. ”Sverige lever i en ny verklighet” blev det sagt från alla talarstolar.
Vi har en verklighet före och en annan efter Rysslands invasion Ukraina, sade exempelvis kulturminister Jeanette Gustafsdotter i Karlskrona och Ronneby.
Frågan är om det är en så annorlunda verklighet nu än den som vi redan hade. Att Sverige jackat upp försvarsmakten de senaste åren, satt trupp på Gotland och återinfört värnplikten antyder att det inte är så oerhört nytt det som nu händer.
Det här har tvärtom legat i korten länge. I tusen år, typ. Ryssland, som ett tag gick under beteckningen Sovjetunionen, har hela tiden varit en antagonist som vi varit tvungna att förhålla oss till. Och de till oss, ska väl tilläggas.
När socialdemokraterna inledde avlövningen av försvaret på 90-talet, en process som den borgerliga Alliansregeringen sedan slutförde, så fanns hos några en förhoppning om att Ryssland en gång för alla skulle inlemmas i den globala ekonomin, bli en demokratisk stat bland andra och slutgiltigt ansluta sig till det västerländska öppna samhällets principer om yttrandefrihet, rättsstat och marknadsekonomi.
Men så blev det inte.
Jag minns att jag när försvarsmakten började monteras ner träffade, i en TV-studio, en av de ansvariga ministrarna för skrotningen. Denne har sina rötter i Karlskrona och behövde därför inte undervisas i hur hotbilden traditionellt ser ut för Sverige. Jag frågade:
- Innebär nedrustningen också en beredskap för återupprustning när ryssarna börjar röra på sig igen?
- Då får vi rusta upp igen, sade ministern bestämt.
Och det är detta som nu sker. Vi återgår till normalläget, att vi har en antagonist i öst som kan vara intresserad av delar av vårt territorium i den händelse det blir en konflikt i den här delen av Europa.
Så det där budskapet om att vi har ett helt nytt läge i säkerhetspolitiken, det tror vi inte på. Det är nog ägnat åt att måla upp en lämplig hotbild som ska få folk – såväl partimedlemmar som väljare – att acceptera att ett avgörande framtidsbeslut tas några ett par månader innan ordinarie val till riksdagen.
”Så det där budskapet om att vi har ett helt nytt läge i säkerhetspolitiken, det tror vi inte på. Det är nog ägnat åt att måla upp en lämplig hotbild som ska få folk – såväl partimedlemmar som väljare – att acceptera att ett avgörande framtidsbeslut tas några ett par månader innan ordinarie val till riksdagen.”Stig-Björn Ljunggren
Visst, det kanske är nödvändigt.
Men säg istället som det är, att den demokratiska processen inte alltid fungerar som det är tänkt. Det ideala får vika undan för det realistiska.
Sammanfattningsvis. Socialdemokraterna mår rätt bra. Arbetarrörelsen mobiliserar optimistiskt inför ett val som har nästan alla förutsättningar att bli lyckosamt. Budskapet är att återupprätta en stark stat som ställer tillrätta.
Men det där med Nato ställer dock till det. Valet ska handla om hur vi bekämpar det inhemska våldet, inte det ryska. Valet ska handla om att resurser ska läggas på att rusta välfärden, inte krigsmakten. Valet ska handla om hur vi går in i en grön nyindustrialisering, inte ett krig i Europa.
Men det är som det är. Verklighetens sura andedräkt får styra, inte önskedrömmarnas rosendoft. Även detta är lika för alla.
