Ledare: Första majritualen avklarad

”Du vet ju att alla bildade nationer dö — av bildning, av pjåsk, av djurskydd och av etnografiska museer. Den som vänder sig tillbaka för att se på sina träckar, den skall döden dö. Det är vad nationen nu gör, när den ser sig tillbaka — på Liitzen och Narva, på Gustaf III och Svenska Akademin, på luskåkar och klockstaplar, lokträn och snibbaskålar.”

Det senare var en snubba mot Skansen som etablerats i samma veva som Strindberg skrev detta.

Vi ska förvisso inte underskatta betydelsen av tillbakablickandet. Att vi ibland kan vara nostalgiska, vårda traditioner och följa gamla ritualer, det ingår i det mänskliga samhällets konstruktion.

Folk gifter sig i kyrkan, döper in sina nyfödda i den kristna gemenskapen, konfirmerar detta i tonåren och låter en präst därefter sända dem till den eviga vilan, trots att de inte tror det minsta på kyrkans Gud. Men vi har en tendens att återupprepa sådant som våra förfäder gjort. Fast ibland med vissa variationer.

Valborg är ett bra exempel, liksom midsommar och julfirande. Traditioner javisst, men i olika utföranden beroende på utvecklingen.

Just första maj är ett bra exempel på hur det kan gå till. Det är en gammal tradition att marschera runt framåt vårkanten. Första maj har sina rötter i jordbrukssamhället och från skråväsendet, en ritual som arbetarrörelsen fångade upp och gjorde till sin.

Men risken finns att traditionen blir en snuttefilt att hålla i för den som är på väg att trängas undan av samhällsutvecklingen. Ungefär som Skansen var, en minnesspillra från ett jordbrukssamhälle på väg till historiens sophög.

Även vi som brukar vara rätt gnälliga om hur dåliga socialdemokratin varit på att utveckla första maj får erkänna att när det är bra väder, ett intressant (allvarligt) politiskt läge och framtidsutsikterna för fred och välfärd är sällsynt dystra, då blir denna gamla slitna ritual ändå rätt intressant.

Och det är förvisso rätt hög medelålder men, men leden fylls på med en och annan tydligt begåvad politisk nyrekrytering. Förhoppningsvis kommer denna generation, som vuxit upp i det digitala samhället, att våga ta itu med förnyelsen av första majtraditionen.

Visst finns det tydliga draget av friluftsgudstjänst, med nationellt synkade predikningar där, som en bekräftelseövning för en rörelse som gör på stället marsch. Men i år gavs ändå visst hopp om att socialdemokratin fortfarande är utvecklingsbar och har snappat upp budskapet från väljarna: Bättra er för tusan!

Således får vi dysterkvistar erkänna att det 2024 ändå fanns viss relevans i budskapet. Men vi måste komma ihåg att socialdemokraterna är mitt inne i ett förnyelsearbete där politiken i sin helhet ligger i stöpsleven, varför också budskapet inte är så konkret, men däremot är riktningen tydlig:

– Ja, kära väljare, vi tror oss veta vad ni vill. Staten ska ta tillbaka initiativet, politiken styra samhällsutvecklingen och Sverige ska bli som Sverige igen. Det är riktningen. De konkreta förslagen kommer senare!

Det enda tydliga förslaget värt att fundera på var partiledaren Magdalena Anderssons antydan om att länder som inte uppträder demokratiskt ska kunna uteslutas ur EU. Men vad som menas med detta är något oklart eftersom budskapet från alla s-talare denna första maj, inklusive Andersson själv, har samtidigt varit att Europa ska hålla samman. En fras riktad mot de högernationellas försök att försvaga unionen.

Europa ska således hålla samman genom att vissa länder antagligen måste uteslutas?

Den talepunkten måste utvecklas.

Således. Låt oss gärna delta i ritualerna och fortsätta odla myterna. Bekräfta vilka vi är, var vi kommer ifrån och kanske försöka uttrycka var vi (tror att vi) är på väg. Första maj 2024 var en bra sammanfattning av matchen så långt. Men nu är det halvlek. Om några veckor, närmare bestämt 9 juni, börjar andra halvlek, när vi går till EU-val, och slutsignalen går hösten 2026.

Men glöm inte att det finns utrymme för att förnya första maj. Så här blir inga barn gjorda. Framtidens politiska smedjor finns på andra platser.