Ledare: Fråga Stikkan

Ledartexten om vi bör visa Roger Fredriksson respekt innehöll en konstig beteckning, ”strategiska vänner”. En vän kan väl inte vara ”strategisk”, då är det ingen riktig vän?

”Vänfast”

Jodå, i vår tid har den digitala teknologin förändrat vår syn på vad som är en vän.

Vi har exempelvis ”vänner” på Facebook som vi aldrig träffat men som vi ändå, på ett eller annat sätt, har tagit upp som vän.

Kalla det gärna ”vänskapsinflation”. Vi lever numer enligt den gamla devisen från universitetsstudier: Det handlar inte om VAD du kan utan VEM du känner.

Det kallas att ”bygga nätverk”.

Låt mig ta en historia som har anknytning just till vad ”strategiska vänner” är: En yrkesprofil i Stockholm togs av polisen misstänkt för ett mord. Ryktet spreds snabbt och inom ett par timmar började folk stryka sig som dennes ”vän” på Facebook för att inte dras in i eventuell medierapportering.

Ytterligare några timmar släpptes personen som visade sig vara helt oskyldig till det inträffade.

De som strukit sig från vänlistan var med andra ord inga riktiga vänner utan enbart strategiska. Och för all framtid utskämda för dem som minns.

Ledaren i söndags om ”Anderssons ofullbordade” tog upp socialdemokraternas övertro på politikens möjligheter att rätta till det som vi upplever som gått snett.

Det är en inställning om att politiken kan rätta till allting och som många trodde på under 60- och 70-talen, då alltid ansågs möjligt och vi hade en så karismatisk ledare som Olof Palme som ville mera än vad som var möjligt.

Det mest aningslösa var nog ”Hela Sverige ska leva”, vilket alla kunde se att det inte var möjligt med strukturförändringarna och det svenska projektet fortsätter att omvandla detta land till en konsumentmarknad med tre storstadsområden, vilket varit regeringens och näringslivets gemensamma storprojekt sedan kriget.

Idag får man nog inse att politikens möjligheter att påverka utvecklingen är på marginalen, när ekonomin och hela köret är europeiserats. Politiken måste koncentreras till att försöka hindra fattigdomen från att spridas och försöka lyfta de underprivilegierade villkor, så att det ständigt stigande välståndet kan fördelas till alla.

Annars är det nog stor risk att den historiskt sköra demokratin inte överlever om breda befolkningsgrupper ställs utanför framstegen. Medelklassen decimeras och fattigdomen blir större och tilltron bland dem som får det sämre ökar för enkla populistiska lösningar har på komplicerade samhällsproblem.

”Jan”

Instämmer delvis. De stora politiska projekten som är möjliga handlar inte om detaljreglering utan om de stora strukturerna. Utbildning. Infrastruktur. Forskning. Teknologi.

Parollen om ”Hela Sverige ska leva!” var verkligen en utopisk och omöjlig målsättning. Det ändrades i praktiken under 90-talet till att ”Delar av hela Sverige ska leva”, fast det sades inte öppet. Tanken var att över hela landet skulle de platser som hade utvecklingsmöjligheter också få stöd att växa.

Det var samma tanke som den bakom ”solidarisk lönepolitik”, alltså att varje bransch satte en lönenivå som slog ut de mindre effektiva företagen och gjorde de framgångsrika så vinststarka att de kunde anställa de som förlorat jobbet efter att dessa fått kompetensförstärkning.

Således. Varje landsände ska ha dynamiska centra med en stark arbetsmarknad, väl utbyggd välfärd och goda förbindelser med omvärlden. Samt givetvis hög utbildningskapacitet. Övriga platser får betraktas som evakueringsområden.

Det är förtätning som gäller. Urbanisering. Agglomeration. Koncentration. Inte utslätning och förglesning.

Socialdemokratins treenighet är Olof Palmes ”politik är att vilja”, Göran Perssons ”politik är att kunna” samt Mona Sahlins ”politik är att välja”.

Det var nesligt av ledarsidan att blanda samman moderaternas problem i Ronneby och Adolf Hitlers födelsedag den 20 april.

”?”

Ja, det var elakt. Men vi sade att vi INTE skulle göra en poäng av detta med anledning av att moderaterna i Tjockhult försökte göra sitt ingrepp i hur deras partikamrater i Ronneby sköter saker, och att detta briserade på en lördag, sannolikt för att slippa en massa medieuppmärksamhet.

Men, tänkte vi, elaka som vi är, det är väl ändå alltid någon som nappar på betet. Och därmed förstärker bilden av att moderaternas kontrollkommission är lika manipulativa som dem de kritiserar för mygel.

Sådant läder ska sådan smörja ha.

Men visst. Kanske borde vi påpeka att en lång rad andra personligheter fyllde år denna dag. Exempelvis Lennart Bodström, Sten Andersson, Björn Skifs, Gro Harlem Brundtland, Bea Ask, Svante Pääbo, Napoleon III samt hävdar några, Idi Amin.