Ledare: Fråga Stikkan

Ledaren om träsktrollen (Sydöstran 3 mars) verkar skriven av någon som inte förstått att vi befinner oss i ett klimatnödläge. I framtiden kommer det inte att kunna köra några Vasalopp. Att då kalla dem som försöker förhindra detta för ”en samling hialösa träsktroll” är inte bara oförskämt utan också att blunda för den kommande katastrofen.

”Irriterad”

Ja, visst, ett ”nödläge” kan ge rätt att bryta mot lagar och regler. Det kan händ. Frågan är vem som definierar när det är tillräckligt allvarligt för att agera mot gällande praxis eller reglemente.

Det där vi skrev var faktiskt i sin helhet följande: ”Den som vill ha en progressiv klimatpolitik får de svårare att driva detta när förslagen associeras med en samling hialösa träsktroll.”

Deras insatser gör det svårare, inte lättare, att få fram en verksam klimatpolitik.

Men, skrev vi också, att de sabbar för alla som på ett mer välkammat sätt försöker driva frågan framåt, det rör inte träsktrollen i ryggen eftersom deras syfte är att få vara med på TV och få in en fot i den politiska debatten. Vilket de lyckats med eftersom vi här och nu exempelvis i denna spalt låter dem ta plats.

Dessutom kommer morgondagens ledare att också beröra träsktrollens framfart ...

De får vad de vill ha, nämligen bekräftelse.

Träsktrollen beter sig som nyfrälsta, som just fått en uppenbarelse. Nödlägesursäkten gör att de inte skäms för sina tilltag. Och, det som sen händer är att de gradvis radikaliseras eftersom deras insatser inte får några resultat förutom att det blir polisärende, domstolar och böter. Samt omgivningens förakt.

Därför var det inte konstigt att några figurer ur Gretarörelsen häromdagen satte sig framför riksdagens dörrar. De tycker nämligen att nödläget berättigar dem till att i högre grad representera folket än de folkvalda. Deras insikter om situationens allvar, som skiljer sig från såväl vanliga okunniga medborgare som deras ignoranta representanter, berättigar dem till deras tilltag.

Det allvarliga läget får således lösas genom att dessa, de invigda och kunniga, den självutnämnda eliten, får ta kommandot då folk i allmänhet är rätt korkade eller åtminstone likgiltiga inför mänsklighetens öde.

Det vi ser brukar kallas ”de upplystas styre” och har en lång tradition.

Ett annat tillvägagångssätt är att alla som vill får vittna om nödlägets allvar, föreslår åtgärder och sedan vända sig till folket att avgöra. Det är en modell som vi brukar benämna demokrati.

I den förra modellen är stormning av Vasaloppet på bästa TV-tid, eller blockering av riksdagen eller varför inte en attack mot Kapitolium i Washington rimligt, eftersom det är åtgärder gjorda i ett nödläge som aktivisterna själva definierat.

I den senare modellen är det folket som avgör.

I det senaste valet finns det ingenting som tyder på att folket delar träsktrollens uppfattning om allvaret i läget. Tvärtom. De partier som har starkast profil i nödlägesfrågan hovrar kring ett tiotal procent av väljarkåren. De största framgångarna har de partier som inte profilerar sig som våtmarksåterställare utan snarare vill sänka bränslepriser och låsa in alla huliganer ...

Ännu mer tydligt blev detta i skolvalen. En god majoritet av skoleleverna (runt 360 tusen) röstar på M, SD och de övriga småhögerpartierna. Miljöpartiet ståtar med 4,69 procent ... och socialdemokraterna är kraftigt marginaliserade.

Som vi har konstaterat här på ledarplats tidigare: I den framväxande generationen så spöar Epatraktorerna skiten ur Gretorna.

Och detta trots att folk är ÄNNU mer irriterade på Epatraktormarodörerna än på Vasaloppssabotörer.

Behöver vi säga mer än att aktivistiska träsktroll och deras apologeter borde fundera lite mer över vilka metoder som är lämpliga. Varför skulle inte ens deras egna morsor rösta på dem om de ställde upp till riksdagsval istället för att sätta sig vid riksdagens dörrar?