Ledare: Framtiden tillhör oss, sade Bagdad Bob

”Det blåser högervindar - Moderaterna är den nya mittpunkten”, sa Ulf Kristersson i sitt tal på Moderatstämman föra helgen.

Det fick statsministern att framstå som Bagdad-Bob, ni vet Saddam Husseins informationsminister, han som berättade för världspressen att ”amerikanarna är inte här, vi slaktar dem som hundar” - samtidigt som man såg på tv att den irakiska huvudstaden föll.

Bara några dagar efter M-stämman presenterade Ekot nämligen en opinionsundersökning som visar att M lockar bara 16 procent och att man tillsammans med övriga regeringspartier är mindre än SD.

Den gamla alliansen får i undersökningen inte mer än cirka 25 procent och den stolta borgerligheten har alltså bara stöd av en fjärdedel av väljarna.

Hur ska man då förstå Kristersson? Har han i praktiken - även om han ger uttryck för något annat - gett upp tanken på att högern ska ledas av den traditionella borgerligheten?

Och accepterat att det är den nationalkonservativa och populistiska delen som tar ledningen och definierar vad högerpolitik är? Står Moderaterna för denna? Eller finns det rentav en idé om borgerlighet, om en politik som balanseras av liberala och konservativa värden?

Borgerligheten skulle vara en motvikt mot högernationalismen, istället är det uppenbart för var och en att det är de liberala som anpassat sig. Uttrycket att den som försöker rida tigern lätt hamnar i dess mage har sällan varit mer talande.

Medan Ulf Kristersson gjort sitt bästa för att framställa SD som ett helt vanligt parti har Jomshof, Stegrud och Söder å sin sida gjort vad de kunnat för att bevisa motsatsen.

Det är ett tandemarbete som gynnat SD - de har lyckats fånga upp väljare som tilltalas av antingen det enda eller det andra.

Däremot har Moderaterna otvivelaktigt förlorat på det.

I sitt tal framhöll Ulf Kristersson att ”vi har vunnit vår tid”, vilket betyder att andra partier har accepterat moderata ståndpunkter. Om de har vunnit loppet har de emellertid förlorat hästen. Dess avhuggna huvud placeras återkommande av SD i Kristerssons säng, som en varning om vad som kan hända om man sticker upp.

Kristersson har emellertid en poäng. M har under en lång tid tvingat andra partier att förflytta sina positioner. Politiska förslag som det varit strid om har blivit norm och något som väljarna vant sig vid.

Ibland har man inte väljarna med sig men istället fått stöd av SD, som man lyckats få att acceptera den orimliga marknadsskolan.

Att Magdalena Andersson har stort stöd är inte heller uttryck för vänstervindar, det beror till viss del på väljarnas avsaknad av borgerlig politik. I valet mellan en högerpopulistisk nationalism och

Socialdemokratin väljer traditionella borgerliga väljare det senare, det är där de finner de liberala värderingar de identifierar sig med.

”Framtiden tillhör oss”, säger Kristersson.

”I dag ger vi dem en riktig läxa”, sa Bagdad-Bob.

Då stod amerikanarna redan i presidentpalatset.