Ledare: Fröken Snusk och samtiden
Den vanliga artisten är någon som är världsberömd i 15 minuter, men som för att nå dit inte bara förväntas kunna sjunga (nåja) utan också profilera sig på sociala medier.
Detta tvång att sticka ut i den digitala djungeln är så tufft att det blivit en facklig stridsfråga.
Ett sätt att sticka ut är att ha något unikt att bjuda på. Som är mer eller mindre äkta - men framförallt svårt för andra att härma.
Det är den egenskapen som skapar en speciell kategori artister, sådana som inte är slagna till slant utan uppträder i några få exemplar.
Exempelvis Snoddas. Eller Jokkmokks-Jocke. Kanske en Thomas Di Leva eller Carola.
Och nu knackar Fröken Snusk på dörren till denna lilla skara av svårkopierade musikarbetare. Detta genom en kombination av två olika kännetecken:
Dels ställa sig i spetsen för ”epa-duket” och därmed en generation ungdomar som lägger beslag på vägarna med sin traktorer och retar vansinne på Svensson. Revoltörer!
Dels dra en luva över huvudet och därmed skapa en mystik kring sin person. Spännande!
Varje tid har sina tabun, åsiktskorridorer och bestämmande problemformuleringar.
När Per Oscarsson strippade i TV 1966 blev det folkstorm. Trots att han behöll badbrallorna på. Idag hade ingen brytt sig. Möjligtvis klagat över att han inte tog av sig det sista plagget också.
Att en Fröken Snusk får ställa upp i Melodifestivalen hade inte gått för sig på den tiden.
Men nu är det lagom pikant. Dessutom behövs epa-ungdomens frontfigur för att odla den gruppens lojalitet med vår samhällsordning.
Epadunkets texter handlar om , för att tala med Kulturnyheternas musikkritiker Tali da Silva, ”sex, supa, bilar och landsortsromantik”.
Och Fröken Snusks stora hit, ”Rid mig som en dalahäst”, kan närstuderas för den som vill veta mer ...
Epa-dunkets budskap går stick i stäv med det som predikas som det goda livet av våra urbaniserade makthavare, de som grälar om kulturkanon och förfasas över epa-ungdomarnas brist på klimatångest.
”Epa-dunkets budskap går stick i stäv med det som predikas som det goda livet av våra urbaniserade makthavare, de som grälar om kulturkanon och förfasas över epa-ungdomarnas brist på klimatångest.”Stig-Björn Ljunggren
En intressant notering inför vår framtida politiska verklighet kan skönjas i skolvalen 2022.
Då fick nuvarande regeringspartier upp mot 65% av rösterna. Socialdemokraterna lyckades bärga 16 % att jämföra med SD:s 20 % ... i Blekinge var SD dubbelt så stora som S.
Om det uppväxande släktet därmed skissar på framtiden så finns det läxor att göra. Inte minst miljöpartiet som hovrar runt 5 %!
Vi kan säga att när de yngre får välja mellan ”Greta” och ”Fröken Snusk” vinner den senare.
Så det kan bli!
Därför borde våra politiska företrädare ägna Fröken Snusks sällskap lite uppmärksamhet.
Det räcker förstås inte att dra en rosa rånarluva över huvudet. Eller titta på Mellon för att försöka förstå varför något så outhärdligt har upp mot 3 miljoner tittare.
Utan det som måste göras är istället att försöka läsa av vad det är för attityder och tankefigurer som denna generation odlar.
För den kommer att sätta dagordningen när vi kommer runt hörnet på samtiden. Denna samtid kan läsas antingen som ett framtidsdokument eller som en dödsattest.
