Ledare: Högerpolitiker odlar en märklig myt
En stor del av den politiska högern litar inte på att professionella ämbetsmän gör sitt jobb. Vanligt förekommande attacker på media, akademi och myndigheter är uttryck för det. Framträdande högerpolitiker anför att de flesta forskare, journalister och ämbetsmän är sossar och därför måste styras hårdare.
Det finns en lång tradition av att civilsamhället och institutioner som universitet, media, kultur och, till viss del, övriga myndigheter ska ha ett oberoende. Självklart omfattas verksamheterna mer eller mindre och i varierande grad av politiska beslut - men politiker ska inte bestämma saker som kursutbud eller innehåll i forskning, utställningar eller tidningar.
”Framträdande högerpolitiker anför att de flesta forskare, journalister och ämbetsmän är sossar och därför måste styras hårdare”Markus Alexandersson
Det innebär att det kan förekomma inslag på ett museum eller i forskning som vissa politiska partier inte tycker om. Det kan till och med tycka att det är helt fel.
Det är saker man får räkna med - värdet av ett oberoende är så mycket större och är tänkt att garantera en dynamik och utrymme för flera röster som är själva fundamentet i en fungerande demokrati. Skyddet är inte heller starkare än att det genom en rad olika politiska beslut kan tas bort.
Det är det vi har sett ske i Ungern.
Gång på gång ser vi emellertid hur SD ser utvecklingen i Ungern som önskvärd även i Sverige. Justitieutskottets ordförande Richard Jomshof (SD) skrev att ”eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här”. När Europaparlamentet protesterat mot utvecklingen i Ungern har alla svenska ledamöter varit med på noterna, förutom SD-ledamöterna.
Liberalerna får ibland frågan vad de bidragit med i form av liberala värderingar i Tidövtalet. Inte sällan svarar de att de fått in begreppet armlängds avstånd. Det kan måhända stämma - det största partiet i regeringsunderlaget, SD, verkar emellertid njuta av att förnedra det minsta partiet.
”Det är dags för konservativa politiker att våga göra det våra väljare satt oss att göra. Nämligen styra politiken över alla områden - så även den skattefinansierade kulturen - i enlighet med våra väljares intressen”, som Björn Söder, en av de tyngsta SD-företrädarna i Riksdagen nyligen skrev på sociala medier.
I stora delar av högern är man av uppfattningen att journalister, forskare, myndighetschefer, meteorologer och kulturutövare är sossar eller åtminstone sosseälskare. Det är den världsbilden som motiverar att de vill ”städa upp” och rensa ut generaldirektörer och ”stoppa sosseriet”.
Dessa institutioner befolkas - av naturliga skäl - av välutbildade personer. Moderaterna och Liberalerna har haft förhållandevis starkt stöd från välutbildade, även om det minskat över tid. Socialdemokraterna är istället starkast bland dem med högst gymnasial utbildning. Dessa är varken forskare, journalister eller myndighetschefer.
Dessutom har makten de senaste 50 åren växlat mellan höger och vänster tämligen cykliskt. Många av dem som nu har maktpositioner i Myndighetssverige tillsattes under den moderatledda regeringen 2006-2014. Därefter fanns - trots att det var en socialdemokratiskt ledd regering - en borgerlig majoritet i Riksdagen.
Idén om Socialdemokraternas genomgripande inflytande i det ”djupa samhället” ter sig mest vara en myt; den är emellertid användbar för att motivera hur man nu minskar oberoendet och därmed utmana betydelsefulla faktorer i demokratin.
