Ledare: Hur hantera Ryssland

Det är för övrigt en metod som inte bara bör användas i säkerhetspolitiskt tänkande, utan också i politik och affärsliv. Medspelares tankevärld är viktig att förstå.

Detta med ”förståelse” har ingenting att göra med att vara ursäktande eller naiv att göra. I synnerhet när det gäller våra grannar österut, Ryssland.

Vi vet exempelvis att Ryssland, inte utan orsaker, utgår från att de inte kan lita på andra länders garantier. Deras säkerhetspolitiska bedömning går ut på att alla andra aktörer kommer att försöka lura dem.

Det andra ryssarna fått klart för sig av historien är att det inte finns någon anledning att vara tvåa på bollen. Om det drar ihop sig till konflikt, så är det lika bra att ta initiativet. ”Första smällen vinner!” som slagskämpar brukar säga.

För den tredje uppfattningen Ryssland skaffat sig är att om det blir krig, så ska det inte ska utkämpas på deras territorium denna gång.

Möjligtvis ska vi också lägga till en fjärde drivkraft som svävar över ryska makthavare som en demon – insikten att den egna befolkningen kan göra uppror.

Vladimir Putin och de övriga i ryska ledningen vet att de sitter på en krutdurk. Det går inte att fortsätta att försumma det egna landets ekonomiska och sociala utveckling – och i längden kan inte en framkallad utrikespolitisk hotbild trycka ner den egna befolkningens missnöje.

Allt detta sagt som exempel på att det i analysen av vår omvärld inte räcker med förenklade verklighetsbeskrivningar som ”Putin är galen” eller ”ryssarna vill återupprätta Sovjetunionen”.

Visst finns deras imperiedrömmar kvar. Och det är därför de tror att vi svenskar har motsvarande tankar - men att vi glömt hur det gick vid Poltava ...

En god säkerhetspolitisk utgångspunkt är att följa principen om att ”tala lugnt och bär på en stor käpp”. I Sveriges fall kan vi inte, som en liten nation, ha en lika stor klubba i handen som stormakterna. Men vi måste se till att den är stor nog för att inge viss respekt.

Många försummar den tredje punkten i det traditionella svenska säkerhetspolitiska mantrat - om att vi ska vara alliansfria för att kunna hålla oss neutrala i händelse av krig: Därför har vi också en efter våra förhållanden stark försvarsmakt.

Detta gäller i synnerhet om vi ska fortsätta stå utanför Nato. Det alternativet är dyrare än ett medlemskap.

Det är således viktigt att Sverige följer en ”tvåspårspolitik” i förhållandet till Ryssland. Det gäller att dels markerar vikten av internationell rätt och den europeiska säkerhetsordningen, men samtidigt ser till att ha utvecklade kontakter med Ryssland på andra områden där Sverige har ett intresse.

Det ekonomiska och kulturella utbytet måste vara väl utvecklat för att bibringa bägge sidor en ökad förståelse. Vi ska inte överdriva vår rysskräck. Men inte heller helt förtränga den.