Ledare: Klasshat är alltid klasshat
Deras nyvalda ordförande presenterar sig och sin politik för tittarna. Hon meddelar stolt att hon brinner för att “Britt-Marie, 45, som sitter i fikarummet” ska lämna plats på arbetsmarknaden för Sveriges unga. En sägning som för det första målar upp en helt felaktig konflikt mellan medelålders- och unga arbetare - och som för det andra befäster nidbilden av svensk arbetarklass.
2018 släppte tankesmedjan Katalys en rapport om arbetarklassens systematiska utplåning från medier. Rapporten visar, förutom den generella kraftiga underrepresentationen, att sättet arbetare porträtteras på i framför allt TV har förändrats.
Arbetarklassen har i princip raderats helt från nyhets- och faktaprogram och syns nu nästan enbart i film, drama och reality-TV. På film ser vi ofta den vita, korkade arbetarklassen supa, förfalla och/eller vräka ur sig rasism och homofobi.
Vi förfäras över de oansvariga småstadsborna i Lyxfällan, skrattar åt semesterfirarna på Böda Camping och gottar oss i förfall i Sveriges fulaste hem. Den moraliska, uppstyrda, smala och snyggt klädda medelklasskvinnan ska lära den misslyckade, gränslösa och överviktiga arbetarklasskvinnan att ta bättre hand om sig; ta ansvar för sin ekonomi, träna mer eller äta annorlunda. Först då kommer livet att levas på rätt sätt.
Rapporten beskriver utvecklingen som en “gettofiering” av medieutbudet - där innehållet i TV-programmen och sättet människor skildras på oundvikligen skapar en skillnad i värdering av de olika klasserna hos oss som tittar.
Skildringen av arbetaren hänger tätt ihop med skildringen av landsbygden; på bred dialekter missköter dumma socialkärringar äldrevården (“100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann”) och med kepan i vädret ska en korkad snickarklädd västgöte utbilda invandrare på SFI (SVT’s “Uti Bögda”).
”Arbetarklassen - och särskilt den på landsbygden - får synas och höras först när den ska läras leva rätt, göras ned eller skrattas ut.”Linn Svansbo
Arbetarklassen - och särskilt den på landsbygden - får synas och höras först när den ska läras leva rätt, göras ned eller skrattas ut.
Samtidigt som reality-gottandet i arbetarklassens diverse misslyckanden ökar rullas de reella förutsättningarna till ett bra liv för folk över tid tillbaka. De ekonomiska klyftorna i samhället ökar i rekordfart, möjligheten att slå sig in på bostadsmarknaden minskar, antalet anställningar med drägliga villkor blir färre och de gemensamma skyddsnäten svagare.
Med ena handen dras mattan undan under fötterna på människor, och med andra handen ska de skämmas över sitt gamla sms-lån på bästa sändningstid. Och gud förbjude om de dessutom sitter i fikarummet när de är på jobbet.
Centerpartiets ungdomsförbunds lama försök att så split mellan unga och äldre arbetare vittnar inte bara om en låg kunskapsnivå när det gäller lagen om anställningsskydd, utan också om deras syn på Sveriges arbetare. Klasshat är alltid klasshat, även när det förpackas i snärtiga filmklipp på Twitter
