Ledare: Moderaternas dilemma
Det första vägvalet gällde hur de skulle hantera den framväxande vänstern i form av liberaler och arbetarrörelse - som med kravet på allmän och lika rösträtt hotade inte bara det politiska utan också ekonomiska etablissemanget.
Högern valde att försöka utforma ett demokratiskt styre som både tillgodosåg kraven från demokraterna, samtidigt som det garanterade att en rösträttsreform inte fick alltför allvarliga konsekvenser.
Men det var något som moderaterna kunde komma fram till först efter mycket hårda motsättningar som kostade mycken energi.
Därmed blev moderaterna en del av den demokratiska ordningen och började anpassa sig.
När svenska fascister och nazister utmanade detta system stod partiet ännu en gång inför ett vägval. Och de valde demokratin, bland annat till kostnaden av att de förlorade sitt extremistanfrätta ungdomsförbund.
Efter kriget stod moderaterna inför ännu ett vägval. Skulle de förkasta eller acceptera välfärdsstatens fortsatta framväxt?
Även här blev det intern konflikt, som slutade med att partiet valde att på sitt eget sätt krama välfärdsstaten.
På sextiotalet krigade ”ljusblå” och ”mörkblå” i partiet om hur mycket de skulle offra för att få till stånd en borgerlig samling som kunde utmana socialdemokraterna. Partiet bytte namn från ”Högerpartiet” till Moderata Samlingspartiet, symboliserat, ursprungligen, med ett rött ”M”.
Nästa stora vägval skedde när EU-frågan blev aktuell på allvar. Partiet övergav nationalismen och blev globalister. Vilket stötte bort en grupp traditionalister som hittade ett nytt hem hos ett nybildat parti vid namn Sverigedemokraterna ...
Sedan valde att bli ”de nya moderaterna”. De gick in mot mitten där det fanns fler väljare att vinna. De ville bli ett ”arbetarparti utan socialism”.
Denna radikala omläggning möjliggjordes av den käftsmäll partiet fick i katastrofvalet 2002. Det var framgångsrikt så länge mandatvinsterna räckte även till kritikerna.
Så har partiet fått ett nytt dilemma. Hur agera gentemot Sverigedemokraterna? De tillhör en ideologisk familj av auktoritära demokrater med tveksamt förflutet och tydliga antiliberala böjelser. Dessutom har de vissa sossealistiska föreställningar.
Moderaternas dilemma ser ut så här:
Om de slår sig ihop med SD riskerar moderaterna att bli förgiftade av idéer som underminerar det öppna samhället och strider mot fundamentala liberalkonservativa föreställningar. Men om de inte gör detta så sumpar de en unik chans att katapultera iväg socialdemokraterna till träsket de kom ifrån.
Således. Hur moderaterna än gör i detta läge blir det fel. Ska vi riskera att bli nyfascister eller ännu mer sossiga?
”Hur moderaterna än gör i detta läge blir det fel. Ska vi riskera att bli nyfascister eller ännu mer sossiga? ”Stig-Björn Ljunggren
Detta dilemma löser inte moderaterna genom att ännu en gång sparka sin partiledare. Oavsett vem som kommer istället, möjligtvis med undantag för Jesus, så kvarstår problemet.
Moderaterna verkar nu vara beredda att betala priset att borgerliga väljare antingen går till centerpartiet eller soffan, eller rent av väljer att rösta på Magdalena Andersson, trots att hon är sån där sosse.
