Ledare: Moderaternas storebror ser dig!
Antalet övervakningskameror ökar dramatiskt. Regeringen meddelade nyligen att de ska femdubblas för att för att, enligt justitieminister Gunnar Strömmer, ”förhindra och förebygga fler skjutningar och sprängningar”. Dessutom ska avlyssning kunna ske utan misstanke.
Nästan ingen protesterar.
Det har nämligen varit sådana som Strömmer som tidigare stått för kritiken mot vad man kallat ett övervakningssamhälle. De har menat att individens frihet kräver frånvaro av övervakning som kan utnyttjas av staten eller komma i orätta händer.
Som i George Orwells bok 1984. Där lanseras det klassiska begreppet ”storbror ser dig” om hur befolkningen ständigt övervakas och därmed enklare kan styras.
I en DN-artikel om planerna på övervakade områden i skånska Staffanstorp hänvisar förra moderata kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth till det: ”Storebror ser dig-kampanjen var en stor framgång för MUF. Då anade ingen att vi skulle vända tvärt och slåss för ansiktsigenkänning och kameror i varje hörn”.
Hon fångar något där.
Frågan om övervakning har återkommande illustrerat en inneboende konflikt inom Moderaterna, om var tyngdpunkten i kontraktet mellan staten och medborgarna ska vara.
Som när den så kallade FRA-lagen las fram 2008.
I en debattartikel i DN i augusti 2008 kritiserade 14 moderata kommunala och regionala tungviktare förslaget. ”Den personliga integriteten är en fundamental fråga för oss moderater och om inte vi skyddar den ställer vi frågan vilka som med trovärdighet då kan göra det”, skrev de.
Organisationen Centrum för Rättvisa anmälde FRA-lagen till Europadomstolen, som konstaterade att den hade brister ur just integritetssynpunkt. Organisationens chef, och en av två juridiska ombud, var då en jurist som var kritisk mot övervakning och brister i rättssamhället.
Han är i dag Sveriges justitieminister.
Det ställer frågor huruvida tvärvändningen är ideologisk eller en anpassning till verkligheten? Eller ett resultat av att den ”tuffa” retoriken fungerar bättre än den frihetliga? Eller är det ett tecken i tiden - att vi ändå delar med oss så mycket genom sociala medier och helt enkelt inte bryr oss?
EU-kommissionens lagförslag om Chat Controll har med förslag om mindre justeringar fått stöd av den svenska regeringen. I Europaparlamentet är däremot Moderaterna kritiska och överens med andra partigrupper om att rösta nej.
Det är uppenbarligen där debatten lever.
Kameraövervakning bidrar till att lösa brott och polisen behöver fler möjligheter när kriminella gäng ofta ligger steget före. Människor är också beredda att avstå en typ av frihet för att få en annan.
Den som inte har något att dölja har inte heller något att frukta, tycks många resonera.
En majoritet är, enligt en undersökning av DN/Ipsos, positiva till att myndigheter ökar övervakningen av individer och till avlyssning utan brottsmisstanke, något som initierades av den förra regeringen och som fullföljts av den nuvarande.
Det är bra med politisk enighet - men frågor om integritet måste ändå debatteras. Myndigheter behöver uppenbarligen fler verktyg och möjligheter - men ingen vill heller ha ett orwellskt storebrorssamhälle.
Var går gränsen? Och vem håller egentligen koll på den?
