Ledare: Nej till Nato

Socialdemokraterna har besvarat framstöten från riksdagspartierna genom att betona traditionen att stora utrikespolitiska beslut ska tas med maximal enighet mellan partierna.

Det är ett viktigt påpekande. Det gäller vårt nuvarande ökade samarbetet med Nato, liksom med Finland, förstärkningen av försvarsmakten.

Vi kan säga att begreppet ”alliansfrihet” i politisk enighet fått en ny tolkning.

Så bör det fortsätta att vara i den händelse ett Natomedlemskap ändå skulle bli aktuellt. Men där är vi inte. Dit behöver vi inte heller komma så länge vi ser om vårt hus själva.

Det som dessutom krävs för att inleda en sådan process – förutom hygglig politisk enighet och folkligt stöd – är att Finland är med på noterna. Detta av historiska och strategiska skäl. Vi är alltjämt två rikshalvor.

Frågan är då hur vi ska förhålla oss till lede fi?

Vi på Sydöstran vill ge vårt bidrag till det förebyggande fredsarbetet genom att föreslå svenska politiker några talepunkter nästa gång de träffar våra grannar i öst:

– Vi kommer inte att medverka till några angrepp på er. Vi har varit stygga mot varandra under historiens gång – men vi har lärt oss läxan. Under 200 år har vi lyckats slippa direkta konflikter. Bra så!

– Vi har viss förståelse för att ni är misstänksamma mot omvärlden. Vi vet att ni inte har för avsikt att vara tvåa på bollen nästa gång det drar ihop sig. Eller inte tänker utkämpa nästa krig på hemmaplan. Men vi vill inte bli indragna.

– Vi vet att ni har en del interna spänningar att oroas över – korruption, gangstervälde, missnöjd medelklass, superi – men tänker inte erbjuda er någon chans att fortsätta skjuta upp en modernisering av ert land med hänvisning till att vi är ett hot.

– Om ni ryssar kunde piska oss i Poltava måste ni väl för sjutton också klara av att göra ert land till ett öppet demokratiskt samhälle? Vad är problemet? Vodkan? Skaffa en nykterhetsrörelse då, det gjorde vi!

– Är det så att ni trots våra fredliga garantier försöker lägga beslag på svenskt territorium så kommer vi att försvara oss. Och, om det är nödvändigt, ropa på hjälp från omvärlden. Det är därför vi redan nu samverkar med tänkbara allierade. Det är av defensiva skäl. Inte för att vi tänker vara med på några rövartåg. Sånt har vi slutat med.

– Så ni väljer. Vi håller oss på vår kant och fredar vårt territorium från alla inkräktare. Ger ni er på oss, då gör ni oss till Natomedlemmar.

Om om detta snack ska vara trovärdigt måste svenska politiker komma ihåg följande:

Nästa gång ni säger nej till Nato med en högstämd hänvisning till att alliansfriheten och neutralitetspolitiken tjänat oss väl, så måste ni också tillägga: Därför måste vi ha en efter våra förhållanden stark försvarsmakt.

Annars blir det humbug.