Ledare: Partiernas kris går ut över oss alla
BLT:s artikel om Liberalernas nya ”gruppledare” i Sölvesborg är fascinerande läsning. Mannen har ett ”brett register” som gör honom olämplig som ledande kommunpolitiker. Det tyckte även hans parti sedan de bland annat informerats om hans omfattande skulder. Uppenbarligen kom han till den slutsatsen själv, han har nämligen redan avgått.
Politiskt förtroendevalda i våra kommuner ska å ena sidan inte utgöra någon elit, istället ska de på något sätt spegla befolkningen i fråga om livserfarenheter och levnadsvillkor. Å andra sidan ska kunna tillgodogöra sig kunskap och sätta sig in i komplexa frågor för att fatta rimliga och väl avvägda beslut. Utöver det ska de också sköta sig och vara fungerande medborgare och styras av moraliska principer.
För att det ska fungera behöver de politiska partierna behöver utgöra ett ”filter”, genom vilket de som inträder som medlemmar och de som får partiets förtroende att inneha offentliga uppdrag ska ta sig igenom. Detta ”filter” ska också se till att kriminella eller allmänt olämpliga personer inte får uppdrag. Partierna bör också ha som funktion att se till att de som företräder dem kontinuerligt utvecklar kunskaper och färdigheter som gör att de kan leva upp till förväntningarna från väljarna och faktiskt ta ansvar för en kommun eller en region. De ska i någon mån vara både aktiva, engagerade - och helst lite smarta.
Små partier, och oftast i mindre kommuner, lyckas inte vara ett sådant filter. Istället kan partiet mycket väl utgöras av endast en handfull personer, och skulle ett gäng vilja ta makten i ett lokalt parti kan man ofta ganska enkelt göra det. Det är faktiskt konstigt att det inte sker oftare än vad det gör.
Artikeln avslöjar också, något häpnadsväckande, att Liberalerna i Sölvesborg endast har två betalande medlemmar. Det var ändå 195 personer som röstade på partiet i kommunen och säkert trodde att de röstade på ett fungerande parti.
Under en rad av år har antalet personer som är medlemmar i ett politiskt parti minskat dramatiskt. I själva verket sammanfaller partiernas medlemskår nästan uteslutande med dess förtroendevalda.
”Partierna behövs skärpa till sig, både när det gäller det inre arbetet och att inte försämra villkoren för dem själva och varandra.”Markus Alexandersson
SNS, Studieförbundet näringsliv och samhälle, gav genom gruppen Demokratirådet år 2000 ut rapporten Demokrati utan partier? Med den minskning av antalet medlemmar som gruppen konstaterade hade pågått ett antal år skulle partierna försvinna helt 2013, riktigt så illa har det emellertid inte blivit. De skrev också det sviktande medlemsstödet inte bara kunde förklaras med hänvisning till allmänna omvärldsförändringar. ”Partierna bär själva en stor del av skulden” och att ”åren har gått utan att partierna på allvar försökt anpassa sig till medborgarnas förändrade krav”.
Partierna behövs skärpa till sig, både när det gäller det inre arbetet och att inte försämra villkoren för dem själva och varandra.
Att partier bedriver lotterier och som på ett transparent sätt får in pengar som kan utveckla verksamheten borde ses som en tillgång. Istället bekämpas sådana initiativ av regeringen och de senaste åren har partier gått till val på att minska stödet till partierna.
Vem vinner egentligen på ännu svagare partier?
Möjligen kriminella gäng och andra som kan utnyttja partiernas svaghet. Knappast någon annan.
