Ledare: Räta (lite grann) på ryggen sossar!

Problemet med att helt räta på ryggen är att de flesta socialdemokrater har lärt sig mantrat om att Sverige ska vara alliansfria för att kunna stå neutrala i krig. Men det tredje ledet i den svenska säkerhetspolitiska doktrinen har de tappat bort, nämligen att vi i detta syfte också ska ha en efter våra förhållanden stark försvarsmakt.

Alltså alliansfrihet, neutralitet, krigsmakt. En treenighet som länge varit suddig i den socialdemokratiska förkunnelsen från sjuttiotalet och framåt. Denna oklarhet har också gjort att de som slutligen fimpade det svenska territorialförsvaret, Moderaterna, numer kan låtsas som det regnar när den frågan kommer på tal.

Det båtar förstås föga att älta detta nu, när kriget kryper närmre och närmre, men de kan behöva påminnas om vad moderaterna ställde till med nu när de skamlöst koketterar som mest under Natoflaggan.

Så låt oss därför skälla på moderaterna för att sedan raskt ställa upp bakom försvarsminister Pål Jonson och alla andra nu när vi är på väg in i skuggorna igen.

Men för att vara dem som avskaffade svenska försvarsmakten så borde inte moderater malla sig så mycket. Men givetvis inte heller socialdemokraterna som inledde avrustningen går fria från kritik.

Moderaterna trodde att Ryssland blivit fredligt och tyckte det räckte med att vi hade en insatsstyrka som kunde hjälpa Imperiet att kristna infödingar i Långtbortistan. Därför nedrustning.

Socialdemokraterna å sin sida ville styra över försvarsanslaget till välfärden och tyckte att några soldater som hjälper fram biståndsarbetarna kunde vara på sin plats. Lite kompletterande pansar till SIDA-insatserna, typ.

Och där är vi nu. Med en försvarsmakt som måste rustas upp. Och det så fort som det går.

Till detta har kommit en annan del av säkerhetspolitiken där det spinns på myter från borgerligt håll.

Ett bra exempel är när BLT:s Sylvia Asklöf Fortell häromdagen skrev:

”Neutraliteten har inneburit att vi har varit undfallande för diktaturer. Dessutom var den aldrig mer än ett fikonlöv eftersom Socialdemokratiska regeringar spelade under täcket med Nato i många år.”

Det där är struntprat. Visst kan det kallas för undfallenhet att vi inte redan 1938 gick till anfall mot Hitler-Tyskland. Eller att vi faktiskt redan på 1800-talet borde ha satsat på att ta tillbaka Finland.

Men i så fall är det undfallenhet också nu, att vi inte direkt hjälper Ukraina genom att skicka trupp. Är det inte dags att visa att det svenska stålet biter? Eller ska vi fortsätta att falla undan?

Sedan detta med att sossarna ”spelade under täcket med Nato i många år”.

Och borgerliga regeringar då, från Fälldin fram till Reinfeldts år vid makten. Vad gjorde de?

Den svenska säkerhetspolitiska doktrinen har, som sagt, byggt på alliansfrihet, neutralitet, krigsmakt. Detta i första hand. Men sen har det funnits en kompletterande linje också, nämligen att om kriget lik förbannat kommer över oss så har vi förberedelser för att ta emot hjälp av våra vänner.

Vilka framförallt stavas till U S A.

Vi har inte varit medlemmar i Nato, utan associerade. Detta sedan Tage Erlanders tid.

Ett skäl till detta indirekta Natomedlemskap, vilket dagens högerpratmakare medvetet hoppar över för att inte förstöra sin berättelse, har varit att Sverige också måste ta hänsyn till Finland.

Vi har haft en gemensam hållning med Finland när det gäller Nato, detta på grund av Ryssland, eller ännu mer under Sovjettiden.

Det är en gemenskap som inte är uppfunnen av fega sossar under 1900-talet utan härrör från den tid vi faktiskt varit samma land. Vår ödesgemenskap har rötter i Finska Krigets omtumlande händelser. Och som haft brett stöd även från borgerligheten.

När högerns debattörer idag säger att de alltid varit för ett svenskt Natomedlemskap så låtsas de inte om detta. De ljuger. Medvetet. Eller av okunskap. Oklart vilket som är värst.

Således. Räta på ryggen sossar. Men våga säga som det är. Vi har varit med i Nato indirekt sedan Tage Erlanders dagar.