Ledare: Regeringen skjuter upp till morgondagen
Det är snack men liten verkstad helt enkelt. Regeringen skjuter upp nödvändiga åtgärder till en oklar framtid.
Förklaringen till detta, har vi skäl att anta, är att regeringen
– dels vill fortsätta att delta i det som är det politiska huvudstråket i Sverige och i världen, nämligen omställningen till ett hållbart industriell plattform,
– dels att de måste ta hänsyn till regeringsunderlagets, SD:s, negativa inställning till klimatpolitik.
Regeringspartierna vill fortsätta vara respekterade i de politiska salongerna utan att samtidigt förolämpa Sverigedemokraterna.
Och nu börjar den balansgången bli uppenbart misslyckad.
Det klimatpolitiska rådets kärva sammanfattande bedömning av läget är att ”Regeringens handlingsplan ger en missvisande bild och brister i saklighet” ...
En rejäl sågning alltså. Men regeringen kan givetvis urskulda sig med att de förvisso inte gör så mycket just nu, men kommer att göra desto mer senare. De liksom bara förbereder sig.
Vi som har en likartad inställning till praktiska frågor och gärna skjuter upp till morgondagen har viss sympati med regeringens slöa sätt att resonera. Problemet är dock att när det gäller oviljan att kratta löv på den egna tomten är det mest att betrakta som ett privat elände medan det här med klimatet är ett gemensamt elände.
”Vi som har en likartad inställning till praktiska frågor och gärna skjuter upp till morgondagen har viss sympati med regeringens slöa sätt att resonera. Problemet är dock att när det gäller oviljan att kratta löv på den egna tomten är det mest att betrakta som ett privat elände medan det här med klimatet är ett gemensamt elände.”Stig-Björn Ljunggren
Att vi inte bromsar utsläppen enligt överenskommelser har inte med att regeringen är lata eller arbetsovilliga att göra. Utan att de är förhindrade av SD:s vetorätt. Att de skjuter upp till nästa mandatperiod. Hur den nu kommer att se ut.
Antingen kommer socialdemokraterna tillbaka 2026 och får ta itu med högerns försummelser som vanligt. Lösa den skit de ställt till med. Vilket leder till tuffa tag där de forna regeringspartierna gallsprängda kan skrika ut sina protester mot hur elaka sossarna är. Även det kommer att vara som vanligt.
Eller så får vi en fortsatt Kristerssonregering, men nu med Sverigedemokraterna som fullvärdiga medlemmar. Och hur går det då med de klimatpolitiska råden tror ni?
Det första som kommer att hända, om det inte skett innan, är att högerregeringen fimpar Klimatpolitiska rådet som är en myndighet, och därmed helt kan skita i klimatpolitiken.
Det intressanta med Klimatpolitiska rådets resonemang är inte bara att de antyder självbedrägeriet och fegheten hos en av SD gisslantagen regering, utan deras betoning av de industriella möjligheter som en klimatpolitiskt driven omställning ger. Och som det svenska näringslivet riskerar att hamna utanför.
Det här handlar inte om klimatet enbart utan också om Sveriges konkurrenskraft, om framtidens innovationer, om förnyelsen av arbetsmarknaden och därmed ytterst välfärden.
Det är också här som vi tror att betoningen ska ligga. Att miljömuppar, klimataktivister, EU-byråkrater, de politiskt engagerade nomenklaturan i Tjockhult eller förnumstiga ledarskribenter väsnas om detta är en sak. Men varför står Svenskt Näringsliv vid sida om och ser så molokna ut? Varför denna passivitet när de annars gärna brukar vara på tå och klaga på sosseregeringarnas aktiviteter brist på handlingskraft?
