Ledare: Repressiv tolerans i Sölvesborg
Den repressiva toleransen går ut på att låta alla prata av sig och sen ändå göra som tänkt. Den som har makten låter undersåtarna tala utan att själv lyssna. Detta till skillnad från ”repression” av den typ vi ser i auktoritära stater, där diktator eller övermakten sätter uppkäftiga i fängelse eller gör ännu värre saker med de olydiga.
Den repressiva toleransen praktiseras exempelvis på arbetsplatser där det med jämna mellanrum ges möjlighet för de anställa framföra synpunkter på personaldagen, till ingen nytta eftersom det finns snäva budgetramar; eller radions ”Ring P1”, som fungerar som en folklig säkerhetsventil som ingen politiker av kvinna född klarar av att lyssna på.
I måndags var det också uppvisning av hur repressiv tolerans utformas i Sölvesborg. På kommunfullmäktige, en DDR-grå kaffelös tillställning, begick de folkvalda några timmars protokollförda förpliktelser.
Och nej, Sverige har uppenbarligen inte ”retorik” på skolschemat som en del andra länder ...
Helt politiklöst var det inte. Beundransvärt nog togs ett uttalande i protest mot Putinregimens övergrepp mot Ukraina. I full enighet uttalades det att flyktingar från konflikten är välkomna till kommunen. Givetvis med den lilla brasklappen att staten i så fall får finansiera.
I övrigt visade det sig att alla var överens om att staden borde ha ytterligare ett kolonilottsområde. Men lyckades ändå få en votering om saken, för säkerhets skull.
Sölvesborgspolitikerna diskuterade om hundar ska få göra ifrån sig i kommunens rabatter (något oppositionen vill förbjuda); om anställda ska få kostnadsfria arbetsskor (vilket majoriteten troligtvis inte ville); och om tidigare beslut tagna av fullmäktige också ska genomföras. Det senare skapade sådan förvirring att mötet fick avbrytas för interna överläggningar.
”Sölvesborgspolitikerna diskuterade om hundar ska få göra ifrån sig i kommunens rabatter (något oppositionen vill förbjuda); om anställda ska få gratis arbetsskor (vilket majoriteten troligtvis inte ville); och om tidigare beslut tagna av fullmäktige också ska genomföras. Det senare skapade sådan förvirring att mötet fick avbrytas för interna överläggningar.”Stig-Björn Ljunggren
Och så ville vänsterpartiet, i sin kollektivistiska anda, förmå medborgarna att sluta med privatiserade nyårsfyrverkerier. Istället borde stan stå för en rejäl 10-minuters tillitsbaserat pyroteknisk uppvisning för alla. Men majoriteten ville inte ha några raketer alls, bland annat därför att det är orättvist mot alla som inte bor i centrala Sölvesborg …
Sölvesborgs starka kvinna, Sverigedemokraternas Louise Erixon, var frånvarande. Fast ändå inte. Över hela mötet ruvade ”Louise” över församlingen. Hennes frånvarande närvaro var påtaglig. Hennes utsagor lästes upp av koalitionspartners, som redovisade noll aktivitet på eget bevåg. Alla verkar sitta still i båten.
Det är uppenbart att Sölvesborgsmoderaterna krympt ihop till någon som fått följa med på en långresa enbart i syfte att bära väskan och ställa upp som Bridgepartner om det skulle behövas. Om detta är en medveten moderat taktik – att lägga sig på lur i ett hörn - eller om det är enkel letargi, det är svårt att avgöra.
Det är inte så att de andra majoritetspartierna har ”hamnat” i skuggan av de regerande Sverigedemokraterna. De har satt sig i skuggan. Och frågan är hur (och om) oppositionen kan utnyttja detta bättre.
