Ledare: S vinner väljare från alla Tidö-partier
Det finns mätningar - och så finns Mätningen. Det är när statliga SCB två gånger om året presenterar sin undersökning som partier, medier och analytiker ägnar mer seriös uppmärksamhet åt opinionen. Regeringsunderlaget får i den senaste tillsammans 44,2 procent, en minskning sedan november och en ännu större minskning sedan valet. Socialdemokraterna får hela 38,6 procent och vinner nya väljare från samtliga Tidö-partier.
Så hur ska vi då förstå siffrorna?
I Aktuellt på onsdagskvällen möttes S-ledaren Magdalena Andersson och arbetsmarknadsministern Johan Pehrson (L) i debatt. Den illustrerade så mycket, inte minst att Pehrson gärna håller sig kvar i oppositionsrollen och inte framstår som särskilt handlingskraftig, medan Andersson har ett ben kvar i statsministerämbetet och det andra i oppositionsrollen. Hon framstår därför som kunnig, saklig och tydlig och har samtidigt bollen upplagd för att kunna kritisera regeringen på en rad områden.
Det antyds ibland att det är bra att förlora ett val, att konsolidera sig. Ibland funkar det, ibland blir det emellertid en konfliktfylld situation. För S har det hittills fungerat väl.
Fördelen för S är att det nu är partiet som bedöms, inte ett regeringsunderlag. Samarbetspartierna är delvis partiets huvudvärk, ju närmre valet desto mer kommer Tidö-partierna vilja inpränta att valet inte står mellan Andersson och Kristersson, utan mellan två regeringsalternativ.
S har nog inget emot att det handlar om valet mellan två statsministrar; SOM-institutet visade också nyligen att partiledarens betydelse har ökat. En annan mätning visar att S har ett stort förtroende i att regera, att väljarna litar på att de kan ”sköta firman”.
Det hör till att påpeka att det är långt till nästa val, att mycket kan hända; liksom att situationen var liknande runt 2008, då S senast hade över 38 procent. Då reste sig regeringen Reinfeldt på åtta och M gjorde 2010 sitt bästa val någonsin.
Det föreligger emellertid några betydande skillnader:
– alliansregeringen lyckades sälja in att man hade en genomtänkt plan kring jobben och den ekonomiska politiken. Nu vill man istället göra samma sak kring brottslighet och invandring. Om resten av mandatperioden kommer att handla om ekonomi är de inte säkert att det funkar.
– regeringens största tillgångar var statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg, de hade högt förtroende. S-ledaren Mona Sahlin hade däremot lågt förtroende. Nu är det tvärtom.
– alliansregeringen var sam-trimmad, de gillade att vara tillsammans och framstod också så. Det är inte riktigt så nu inom Tidölaget.
”Det ÄR långt till nästa val, men undersökningar är liksom inte bara en mätning av opinionen, de tenderar också att påverka opinionen och förstärka narrativ”Markus Alexandersson
Det ÄR långt till nästa val, men undersökningar är liksom inte bara en mätning av opinionen, de tenderar också att påverka den och förstärka narrativ.
Med en politisk motståndare som är såväl klantig som dysfunktionell och med ett samlat parti bakom sig - och inte minst ett stort förtroende - ser det bra ut för Magdalena Andersson.
Hon är nog glad i dag.
