Ledare: Söndagsskola om det politiska språket, Å och Ä

Givetvis kommer dessa tankar från länder som har betydligt högre befolkningstryck än vi har i Sverige. Vårt land är fortfarande i hög grad vildmark med vissa inslag av skogsväg. Men eftersom vi börjat likna något som kan kallas för ”urbanisering” har tankarna landat även här. Inte minst kan aktivistgruppen Återställ Våtmarkerna som beskriver sig själva så här på sin hemsida:

”Torrlagda våtmarker står för 25% av Sveriges koldioxidutsläpp. Politikerna kommer aldrig att rädda oss från klimatkollapsen. Låt oss själva stänga ner torvbrytningen. Låt oss tillsammans fördjupa vår demokrati med folkråd. Genom motorvägsblockader har vi skapat opinion runt torv och våtmarker. Låt oss nu göra samma sak med demokrati. Det är alla vi, folket, som tillsammans bygger demokratin.”

En demokratisk återförvildning alltså. Det behöver knappast sägas att detta slags attityd inte hamnar inom den gängse åsiktskorridoren.

Denna definieras som de åsikter du kan framföra utan att någon reagerar. Det är vad som är allmänt accepterat åsiktsgods. Eller det som anses vara ”politiskt korrekt”. Gränserna för denna korridor är dock inte fastlagda en gång för alla utan flyttas hela tiden. Det finns dessutom, vid sidan om den stora dominerande åsiktskorridoren, konkurrerande enklaver av åsiktsgrupper som är lika stränga när det gäller vad som får sägas, men skiljer sig åt ganska rejält och är i hög grad definierad utifrån att de säger sig bekämpa den dominerade åsiktskorridoren.

Och när dessa undergrupper av radikala åsiktsgrupper kolliderar pratar vi om ”polarisering”.

Återförvildarna påminner oss om hur Strindberg på sin tid sammanfattade dåtidens åsiktsinriktningar på ett sätt som inte är helt olikt vår egen tid. Först dem vi skulle kalla för nyliberaler eller allmänt höger:

”En sekt, kallad mollskinns-skolan, förfäktade den meningen att samfundet skulle få växa i ro såsom en naturlig äng, där gräs och ogräs fingo kämpa kampen om matbitarne även med risk att ogräset såsom det starkaste skulle rå.

Sedan kommer det som mest påminner om folk på vänsterkanten:

”En annan, kallad samfundisterna eller småfågelskolan strävade för en allmän sammanslutning av de små, de sjuka, de svaga, de dumma, de lata, varigenom de svagares rätt att förtrycka de starkare skulle vinna grundlags helgd.”

Slutligen de gröna khmererna eller återförvildarna:

”En tredje sekt, benämnd Boschmanerna, ansåg den enda räddningen icke ligga i en lösning av frågorna, som voro olösliga, utan i en generalsprängning av hela planeten Tellus, vilken såsom skapad av intet tryggast borde återgå till sitt ursprung.”

Om återförvildare är nytt är ett nästan bortglömt ord åsnebrygga.

Det är förenklade förklaringar som lata och obegåvade kan tillägna sig för att klara av att förstå eller översätta vissa ord eller resonemang. Den som exempelvis inte kan lära sig skilja på vokaler och konsonanter genom att rabbla upp dem kan enkelt skilja dem åt genom åsnebryggan ”vokaler stavas med en bokstav, konsonanter med två”.

Hela vår digitaliserade tillvaro är en enda stor åsnebrygga. Vi kan enkelt mejsla ut kunskaper genom att googla och på senare tid fråga en AI-robot om vad saker betyder.

*

Ägg förekommer i det politiska språket i en berömd sentens som tillskrivits generalguvenören i Petersburg, e viss von Phalen, men också Bismarck, Robespierrre och Stalin: När man gör omelett måste man krossa ägg. Eller i Stalins fall också varianten ”när man hyvlar yr det spån”. Vilket helt enkelt betyder att det ibland kärvs lite offer för att få ett önskvärt resultat.

Det är inte så långt från Churchills ”politik ger konstiga sängkompisar” eller ”den som gör politik får inte ha finkostymen på”.

Det finns en gammal filosofisk diskussion som gäller ägg, nämligen om det kom före eller efter hönan. Det är en fråga som plågat mänskligheten sedan de gamla grekernas tid. Faktum är att forskarna nu kommit fram till att det faktiskt var

Vad kom först, hönan eller ägget? Denna gamla fråga är till synes enkel, men gav till och med de gamla grekerna huvudbry. Med modern vetenskap och en dos logiskt tänkande har vi nu äntligen ett svar.

Tesen är att det i förhistorisk tid fanns en fågel som var nästan en höna och den värpte ett ägg med en mindre genetisk förändring. Ur ägget kom en kyckling som vi skulle betrakta som en riktig höna. Den i sin tur började värpa ägg som gav höns, och på den vägen är det. Således: Ägget kom först.

Ägg kan också användas i den politiska kampen. Då krävs att ägget är ruttet om det ska få önskad verkan. Ruttna ägg åstadkoms genom att lägga dem på ett element så att värmen gör det fördärvat. Sen är det bara att hitta något lämpligt objekt att utsätta för ett stinkande attentat. Givetvis är det ingenting vi rekommenderar såvitt det inte är någon utländsk krigsherre som drabbas.

Ett nästan helt dött ord på Ä som vi bör återinförliva i språket är älskogskrank.

Det är den bibliska beteckningen för det småjolliga ordet ”pilsk” eller det mer vulgära ”kåt”. Det går bra att bläddra fram Höga Visan 5:8, men då en äldre översättning. Hela den delen av Bibeln är f.ö. full av intressanta inblickar i den mänskliga samvarons potentialer.

Men många av de bibliska uttrycken har idag försvunnit eller tappat sin förbindelse med det kulturella arvet. Folk som är gamla vet kanske, eftersom de tvingades på den kristna läran och därmed fick del av kulturarvet.

För övrigt få vi inte säga ”gammal”. Utan det heter äldre, eller om de är väldigt gamla äldre äldre. Variater är ”årsrik” eller någon av följande ord som nätet föreslår som synonym till äldre: ”ålderstigen, med hög ålder, till åren kommen, åldrad; utlevad, kraftlös, orkeslös; utsliten, förlegad, föråldrad, ålderdomlig, otidsenlig, mossig, mossbelupen, mångårig, möglig”.

Definitionen för ”gammal” har dock inget med antal passerade år att göra, utan det är snarare något som vi bör förknippa med visst beteende. Gammal är den som sorterar potatisar i affären istället för att skopa i dem obesiktigade direkt i påsen; som tycker det är för hög musik på restaurangen, eller att en kopp kaffe på stan är för dyrt på; som somnar till Aktuellt men är vaken under Antikrundan; som inte kan böja sig utan att stånka; tycker Mellon är förskräcklig; om du tappar något på golvet får det ligga tills du måste plocka upp något nödvändigt; klagar över att det är kallt och har alltid en jacka på sig. Samt glömmer vad folk heter men inte vad de gjort.

Ett bra sätt att hålla koll på hur årsringarna lägger sig är att läsa dödsannonser. Då länge din årskull är i minoritet är det ingen panik.

En säker markör för att vara äldre är också att vara medlem i ett politiskt parti. Snittåldern är lite drygt 60 år för partimedlemmar. Dessa blir allt färre och på många ställen är det svårt att hitta kompetent folk att sätta in i nämnder och styrelser. Eller att hitta folk överhuvud taget. Lösningen är att minska antalet förtroendevalda och på så sätt också dra ner på kontaktytorna mellan politiskt tillsatta och medborgarna. Det leder också till en ökad professionalisering med fler politiskt anställda och att tjänstepersoner tar över uppgifter. Och allt glider lite längre ner efter det sluttande planet där vi utskiljer en politisk överklass och ett frustrerat folk. Men det får vi ta under bokstaven ”ö”.