Ledare: Söndagsskola om det politiska språket, ”V”

Detta tyska begrepp kan inte enkelt översättas enbart med ”folklighet” eftersom det är något djupare. Det är nästan en egen ideologi men likt ”nationalism” eftersom det kan användas av alla politiska inriktningar i lämplig dosering.

Völkisch brukar ses som ett samlingsnamn för en tysk nationell rörelse som uppkom på 1870-talet med ambitionen att samla på sig kunskap om den ”äkta” tyska folkliga traditionen

Det fanns vid sidan om det nationella och folkliga också inslag av motstånd till det moderna samhällets olika påfund; urbaniseringen sågs med kritiska ögon medan det enkla lantlivet omhuldades; det fanns avsky mot det främmande och antigermanska, rörelsen var tydligt antisemitisk och vill rensa bort sådant som inte ingick naturligt i det tyska arvet.

Völkischrörelsen brukar ibland sammanfattas i slagordet ”Blut und Boden”, alltså Blod och Jord. Eller ”Heimat”, hembygd.

Dessa idéer om Völkisch kom att spridas till många länder och stärkte redan existerande nationalistiska strömningar där vi också kan räkna in det svenska götiska rörelsen.

Många av dessa element kom att ge central inspiration till exempelvis den fascistiska men framförallt nationalsocialistiska rörelserna. Men det fanns också i många andra politiska sammanhang. Våra egna folkrörelser, eller för all del folkhemmet har anstrykningar till dessa tankegångar om att varje folk hade sin egenart som de borde slå vakt om.

Men de mer överdrivna tillämpningarna av Völkisch kom att efter andra världskriget inte vara helt politiskt korrekta.

Men nu vaknar de till liv igen. Efter några decennier av globalisering och individualisering har det åter börjat bli intressant med att söka upp våra rötter, odla upp gamla traditioner och hitta det autentiska. Det handlar inte bara om nationalism och att prata om Sverige och det svenska, utan också hitta markörer för detta. Som exempelvis hembygdsdräkt, folkbildning och fika.

*

Vanlig har blivit rätt vanligt som en positiv beteckning för det typiskt svenska. Vi säger inte bara ”folk” utan ”vanligt folk”. Eller lite omskrivet, ”han är en vanlis”, vilket är ett motsats ord till ”kändis”.

Men att vara vanlig kan också används som något riktat mot överheten - som betraktas som maktfullkomliga och ute efter att hunsa vanligt folk, denna kulturelit och klägg som ger sig på verklighetens folk. Detta senare begrepp har använts av Kristdemokraterna i polemik mot kultureliten och partiet har till och med lyckats varumärkesskydda det, vilket innebär att andra inte kan använda det hur som helst.

Sådant är förstås viktigt i ett samhälle där alla aktörer, från kakförsäljare till politiska aktörer ”bygger varumärke”. Något som också personer gör idag, exempelvis genom ”iögonfallande konsumtion”. Exempelvis kan en Guccikeps illustrera från omvärlden vad du är för slags personlighet.

Eller varför inte köpa påskmust i petflaska och inte några några konstigheter lagrade på ekfat? I så fall är du en vanlis ...

*

Slagord som verklighetens folk/eliten har en variation i den konfliktyta som alltid funnits mellan de människor som å ena sidan följer bestämmelser och påbud, som jämkar sig till samhällsnormer och de som å andra sidan försöker smita undan eller rent av motsätta sig regelverket.

I vår tid kan det illustreras med vaxxare och antivaxxare. Den som är en vaxxare är någon som låtit vaccinera sig mot covid (eller andra sjukdomar) medan antivaxxarna varit högljudda kritiker och vägrare av detta enligt dem farliga påfund som de hävdar antingen medför mer eller mindre dödliga biverkningar som döljs av eliten, eller är en del av en kemiskt-politiskt konspiration. De tvingar på oss sprutor som antingen gör oss sjuka eller fogliga. Att det är en oerhört farlig attack från överheten illustreras av att de som tagit sprutorna ser oerhört friska ut och inte klagar ...

*

Antivaxarnas tvivel på makten är en extremvariant av missnöjda människors vrede.

Vrede är ett viktigt analytiskt begrepp som används vetenskapligt för att forska om den historiska utvecklingen och hur stora samhällsomvandlingar har skett när folklig ilska kunnat samlas upp av politiska aktörer och användas som maktmedel.

Exempelvis har socialdemokratins framgångar lyfts fram som ett exempel på hur vrede kan bli en slags politisk valuta. Precis som med pengar så kan vreden rätt hanterade ge en framtida avkastning, men också användas mer slösaktigt för att ge omedelbar tillfredsställelse.

Demagoger och aktivister vill omsätta vreden i omedelbar politisk handling. ”Köpa” förändring bums. Medan pragmatiker och strateger försökt dämpa aktivisterna genom att erbjuda mer långsiktiga förändringsprojekt. Investera mer än konsumera.

Jämför gärna med fabeln om haren och sköldpaddan. Radikalerna är harar och reformisterna sköldpaddor.

Men socialdemokratins förmåga att historiskt klara av att kapsla in folkets raseri i sina organisationer har försvagats. Vår tids missnöje har hittat andra kanaler vilket leder fram till att vår samhällsordning förändras.

*

Vreden kan, om den inte hanteras i det politiska systemet, gör att det blir revolution på riktigt. Men vilka är då förutsättningarna för att den folkliga ilskan verkligen kan hanteras av den demokratiska ordningen?

Det finns tvivel om att det är möjligt utan demokratin kommer att falla samman av den enkla orsaken att aktivisterna alltid får med sig den stora massan av ointresserade människor än vad de välinformerade ansvarstagande personerna får.

Dåliga människor tränger ut goda människor, helt enkelt.

Den som skrivit om detta är Jason Brennan i sin bok ”Efter demokratin. Argument för ett nytt styrelseskick” och som vi tagit upp i tidigare söndagsskolor här i Sydöstran.

Brennan delar in medborgarna i tre grupper. Vulkaner (välinformerade); Hobbitar (ointresserade av politik); Huliganer (aktivister).

Det som händer i ett demokratiskt samhälle är att huliganerna är bättre på att mobilisera hobbitarna och därmed trycker tillbaka de eftertänksamma vulkanerna .

Demokratin kan, enligt detta sätt att se saken, inte förbättras om fler människor mobiliseras. Det är bättre att hobbitarna i så fall tittar på Melodifestivalen och åker till köpcentret på lönehelgerna. Vid valurnorna ställer de bara till med jävelskap, i synnerhet om de dessutom övergår från att dela bilder på gulliga barnbarn på Facebook till att skriva anonyma elakheter i sociala mediers pissrännor.

Detta är något som alla vulkaner bör fundera över. Låt oss fortsätta med det lägre fram.