Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Ledare: Söndagsskola om vad nyliberalism är för något

En av de vanligaste standardfraserna när svensk politik diskuteras är att på ett eller annat sätt kritiskt referera till ”nyliberalism”.
Ideologi • Publicerad 12 maj 2024
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Om jag har rätt att få tro på kristendomen, varför har jag då inte rätt att dra en lina?
Om jag har rätt att få tro på kristendomen, varför har jag då inte rätt att dra en lina?Foto: Stig-Björn Ljunggren

Denna idéströmning kan vara i stort sett vad som helst. Oftast något som är negativt. Nästan aldrig positivt. Och definitivt aldrig något som kan innehålla såväl positiva som negativa inslag.

Såsom så ofta när ideologiska etiketter används så är syftet retoriskt och inte att tänka, analysera eller komma med någon insikt som ger oss möjligheter att kravla oss framåt i samhällsutvecklingen. Utan det ingår i det politiska tugget, tanklöst och utan ambition att begripa.

Annons

Men låt oss då samla några försök att närmare bestämma vad denna etikett skulle kunna betyda för alla som är intresserade av att veta hur det varit för att förstå hur det är.

*

Som vi flera gånger återkommit till här på ledarsidan kan vi säga att nyliberalismen inleds 1979 när riksdagen bestämmer att det ska bli tillåtet att bygga en liten bod på sin egen tomt utan att behöva byggnadstillstånd.

Det som vi idag kallar för Friggebod.

Denna förenkling av bygglagstiftning fick dock drivas igenom av borgerliga partier under motstånd från socialdemokrater och kommunister.

Så här i backspegeln kan det tyckas konstigt att staten tvingade medborgarna att söka tillstånd för att göra något så oförargligt som att bygga en liten gäststuga. Och de partier som motsatte sig reformen brukar sällan vilja tala om saken.

Men så var det på den tiden. Och det var också därför som nyliberalismen fick framgångar. Det var en idéströmning som ville avreglera samhället för att ge folk mer frihet. Sådant vi idag tar för givet var då, i slutet på sjuttiotalet, betydligt mer kontroversiellt.

Det är den enkla definitionen av nyliberalism. Det var en rörelse för ökad frihet till medborgarna att själva få bestämma hur deras liv och leverne ska gestaltas.

Det var, ska vi också tillägga, en inställning som inte nyliberalerna uppfann, utan snarare övertog från sextiotalsradikalerna som också gjorde uppror mot olika konventioner och moralregler.

*

Annons

Men vi kan, om vi vill tala om nyliberalism som en ideologi, dela upp den i tre olika delar.

Det handlar om nyliberala värderingar, verklighetsbeskrivning och handlingsprogram. Vi kan därför i denna text börjar resonera om nyliberalismens grundvärderingar.

Den bärande grundtanken är individualism. Vi äger oss själva och har rätt till vårt eget liv, vår kropp och våra tankar.

De flesta håller nog intuitivt med nyliberalen om att vi har rätt till oss själva. Det är också därför som nyliberalismen lätt kan få fotfäste hos de flesta av oss. Och den som inte håller med om att vi äger oss själva kan få problem när omvärlden testar dem.

”De flesta håller nog intuitivt med nyliberalen om att vi har rätt till oss själva. Det är också därför som nyliberalismen lätt kan få fotfäste hos de flesta av oss. Och den som inte håller med om att vi äger oss själva kan få problem när omvärlden testar dem.”

Ur detta självägarskap härleder nyliberalen kraven på frihet men även äganderätt.

Den som äger sig själv och med sitt arbete skapar ett föremål eller bygger ett hus eller odlar upp mark har också rätt att disponera detta.

Den som försöker ta över det skapade, hela eller delar, är en tjuv. Vare sig det är staten eller någon annan aktör. Vi har rätt till oss själva och därmed rätt till det vi åstadkommer. Det är inte tillåtet att tvinga andra att göra något de själva inte vill.

Som alla inser kan även den som är vänster och motsätter sig hur kapitalister utnyttjar arbetarklassen här få argument för sin sak.

Denna rättighet innebär för nyliberalen att vi har rätt att ingå avtal med andra självägande individer. Vi kan handla med varandra, göra avtal som gör att vi kan byta till oss varor och tjänster med andra självägande individer. Så länge avtalen är frivilliga mellan jämställda parter är de därför legitima.

Just det senare, om parterna är jämställda, är även det en öppning för den socialistiskt lagde att resonera om fackföreningarna och deras försök att skapa en kartell för arbetskraftsutbudet. Det går att hävda att detta är ett sätt att göra parterna mer jämbördiga.

Annons

Betoningen av den enskilde personens rätt till sig själv skapar en del problem för nyliberalen. Ett sådant är att självägarskapet ibland kan leda fram till negativa konsekvenser för samhället som helhet men även för individen själv.

Ett bra exempel är droger. Rent allmänt håller nog de flesta med om att vi ska äga oss själva. Vi har inte rätt att bestämma vad andra ska titta på för TV-program, läsa för böcker, tillbringa natten tillsammans med. Och yrke, vem vi ska gifta oss med, var vi ska bo och färgen på vår skjorta är upp till oss själva att bestämma.

Så varför ska vi då inte få bestämma vilja droger vi vill använda? Varför ska vi inte få röka på om vi anses berättigade att dricka gin & tonic? Eller tillbringa söndagen i kyrkan istället för i trädgården?

Vem är du att säga till mig att jag har rätt att vara kristen eller hängiven rallyfantast, men får inte dra en lina? Hur hänger det ihop?

Nyliberalen anser att invändningar om drogers negativa konsekvenser inte håller. Var och en måste få bestämma själv. En riktig nyliberal anser att friheten har ett pris, men att vi inte kan inskränka den med hänvisning till att det är skadligt för individen och att förbudet i all vänlighet bara vill hindra folk från att göra sådant som skadar dem själva.

Med den typen av resonemang kommer förtryckaren att bygga upp en hel apparat som med diffusa hänvisning till indirekta konsekvenser av vad frihet kan leda till helt eller delvis avskaffar denna.

Frihet behöver således inte leda fram till något som är bra. Utan självägarskapet kan mycket väl också ha en del negativa konsekvenser. Men den totala summan av vad självägande individer kan åstadkomma är däremot positiv.

Var och en måste själv få väga fördelar med frihet mot riskerna.

Detta är inte enbart en ideologisk spetsfundighet utan kan också hjälpa oss att förstå debatten om exempelvis valfrihet i skolan.

För nyliberalen är det självklart att folk som har frihet också ska få välja skola. Medan andra argumenterar att valfriheten kan inskränkas om vi vet att en annan ordning skapar bättre helhet.

Annons

Motståndaren till den nyliberala frihetsvurmen kan resonera ungefär så här: Dina val kan verkar rationella och rimliga för dig, men om alla gör på samma sätt blir summan av alla beslut negativa eller mindre bra. Därför ska valfriheten inskränkas, för allas skull.

Nytta för hela samhället står över individuella rättigheter. Ibland måste vi offra enskildas frihet för att alla ska få det bättre, inklusive den som får sina rättigheter kränkta.

Just när det gäller skolan så ställs den nyliberala förkunnelsen om individens frihet på sin spets.

*

Det är lätt att se svagheten i en alltför långtgående betoning av individens rätt att göra vad hon vill med sig själv och sitt liv. Det kan leda fram till oönskade effekter för oss alla.

Men det är också lätt att förstå vikten av denna frihetsprincip i ett öppet samhälle där den enskildes rätt är så starkt förankrad som det är hos oss. Det är därför som många av oss reagerar på tvång och förtryck riktat mot människor på grund av deras kön, etnicitet eller liknande.

Låt oss fortsätta genomgången av nyliberalismen längre fram i dessa spalter.

Stig-Björn LjunggrenSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons