Ledare: Stod Björklund för ”flumskola”, Pehrson?

Det var också året då en socialdemokratisk utbildningsminister senast utarbetade en ny komplett läroplan, då Ingvar Carlsson var nyutnämnd utbildningsminister.

Sedan dess har samtliga läroplaner tagits fram av högerregeringar.

Trots det är den politiska högerns motstånd mot en föreställd socialdemokratiskt dikterad skola central och återkommande.

Och nu är det dags igen.

Regeringsunderlagets partier presenterade nyligen direktiven för utredningen som ska ligga till grund för nya läroplaner, vilka ska ange utbildningens värdegrund och uppdrag samt mål och riktlinjer och vara vägledande för all undervisning. Bland annat ska den lämna förslag som ”stärker betydelsen av faktakunskap och andra grundläggande ämneskunskaper” och ”på hur progressionen mellan årskurser bättre kan anpassas efter barns kognitiva utveckling”.

Det är säkert rimligt.

Liberalernas partiledare Johan Pehrson var inte med på presskonferensen men tyckte ändå att han borde bidra med ett ”inspel”. På X motiverade han behovet av nya läroplaner med att ”svensk skola och dess läroplaner har sedan 90-talet varit präglad av flum”.

Flum är kodordet för att signalera en önskad konflikt. I själva verket är Pehrsons utspel kritik mot sin företrädare som partiledare, Jan Björklund, som var utbildningsminister när de senaste genomgripande läroplanerna beslutades.

Mycket kan man anklaga Jan Björklund för - men knappast att han stod för det Pehrson menar är flumskola? Det är som att kalla Caligula - oavsett om man menar den romerske kejsaren eller läraren i filmen Hets - för ömsint.

Läroplanerna dessförinnan togs fram 1994 av den borgerliga Bildt-regeringen och den 1980 av den folkpartistiska enpartiregeringen.

Hur kommer det sig då att högerregeringar trots sitt stora inflytande alltid är missnöjd med skolan utifrån likadana utgångspunkter?

En snäll tolkning kan vara att de inte tycker att politiken får genomslag, att det som utgör skolfältet - lärarkollegiet, forskare och myndigheter - gör som de vill. En annan att de struntar i historisk fakta och hoppas att folk inte ska ha koll på vem som beslutat vad, att uppfattningen att S alltid haft makten är brett förankrad.

Nuvarande läroplan för grundskolan reviderades något av den förra socialdemokratiska regeringen och betonade bland annat behovet av mer faktakunskaper, men bygger i grunden på Lgr 11, läroplanen som hade dåvarande utbildningsminister Jan Björklund som avsändare.

Många är överens om att mycket i skolans uppdrag behöver förändras, inte minst eftersom en alltför stor del av eleverna i grundskolan inte når målen och att det är otydligt för både elever, lärare och föräldrar vad barnen ska kunna för att få godkänt. Tolkningsutrymmet rapporteras vara för stort.

Att styra skola är svårt. Det är i mötet mellan lärare och elev som utveckling sker och kunskap uppstår. Det är lärarens förutsättningar, idéer och erfarenhet som tydligast avgör vad skolan är. Att styra sådana komplexa processer är speciellt.

Dessutom tenderar politiker att alltför ofta att vilja åstadkomma politiska konflikter kring skolan än att åstadkomma en ordning med utvärdering som ligger till grund för förändringar och beslut som är brett politiskt förankrade.