Ledare: Två ledarutkast till 12 september

Utkast till ledare ”Därför förlorade socialdemokraterna valet?”

Det är tillåtet för partier att ändra ståndpunkt. Men att göra det på så många områden att väljarna och de egna aktivisterna blir förvirrade, det är skadligt.

Socialdemokraterna började prata på ett sätt som tidigare inte hade varit politiskt korrekt.

”Ingen blir bättre av fängelse” blev ”men vi måste låsa in dem ändå”. Och ”kärnkraft ska vi inte ha”, eller ”det kanske vi ska ändå”. För att inte tala om Nato: ”Vi ändrar inte säkerhetspolitik under en allvarlig kris” blir ”Det är en allvarlig kris och därför ändrar vi vår säkerhetspolitik.”

Var för sig kan dessa exempel framstå som modiga kursomläggningar. Men summan ger det intryck av ett parti som saknar ideologisk kompass, men kompenserar denna brist med en terapiresistent makthunger.

Det är starkt avtändande för väljarna, demobiliserar aktivisterna och gör huvudfigurerna osäkra.

En annan förklaring är att socialdemokraterna hade svårt att övertyga väljarna om att deras tal om att vända på varenda sten, prata om allt och göra vad som krävs för att bekämpa kriminaliteten verkligen var pålitligt ...

En viktig förklaring kan också visa sig ha varit att Sverigedemokraterna fick en ”bandvagn”, att de genom att bli större än moderaterna fick en framgångsstatus som också drog till sig sosseväljare som ville ansluta till segertåget

Den smutsiga valrörelsen – eller snarare pratet om att valrörelsen är smutsig – demobiliserade socialdemokrater. Det gjorde att några väljare börjar tveka om att rösta alls. Och några gick på borgarnas fräcka lögner.

Det kan också tänkas att de initiala framgångarna för socialdemokraterna övertygade många om att valet redan var klart.

Men huvudförklaringen måste ändå vara att svenskarna kastades från pandemins elände med huvudet före i en dyrtid.

Priset på ett paket kaffe - och kostnaden för att tanka en bil - betyder mer än något annat. I synnerhet som det kombineras med en allmän känsla av att allt går mot det sämre. Medan politikerna bara babblar.

Således. Väljarna röstade inte för att få en ny regering, utan för att straffa den sittande regeringen.

***

Utkast till ledare: ”Därför vann socialdemokraterna valet?”

Egentligen vann inte socialdemokraterna valet, det var oppositionen som sket i det blå skåpet.

Deras tilltag att avsätta regeringen flera gånger utan att själva kunna ta över irriterade folk. Dels förstås storkäftade bråkstakar i borgerligheten, men också vänsterpartiet som medverkade till att fälla regeringen en gång för mycket.

Oppositionen kom att framstå som en samling rättshaverister.

Och när svenska folket tröttnat på sandlådan och började spana efter något nytt, då avgår Stefan Löfven. Istället kom en ersättare som verkade vara den vuxne i rummet.

Därmed undvek Socialdemokraterna folkets samlade vrede – och erbjöd ett nytt nylle att rösta på. Vilket gjorde att Moderaterna framstod som överåriga och urtråkiga.

Den grupp väljare på ett par hundra tusen som pendlar mellan moderaterna och socialdemokraterna bestämde sig för att rösta på Magdalena Andersson - även till priset av att få Morgan Johansson och Annika Strandhäll på köpet.

Viktigt för valutgången var också att SD blev största borgerliga parti – vilket skrämde en stor grupp väljare med liberala principer till soffan eller rent av till centerpartiet.

Mest av allt förklaras dock valutgången av att Socialdemokraterna inte behövde släpa på miljöpartiet.

Men det var inte bara så, att Socialdemokraterna stampade fram en fräsch statsministerkandidat, utan hon tog också tjuren vid hornet redan från början. Istället för att börja mala enligt sosseprotokoll 1A gick hon pang på rödbetan – och lyfte fram kampen mot kriminaliteten som den prioriterade frågan. Vi ska vända på varje sten, prata om allt och göra det som behövs. Nu är det slut med hymlandet!

Detta blev sedan huvudbudskapet, vid sidan om att löftet att ta kontrollen (på lite av varje) och löftet om en nyindustriell satsning, och det gav ett intryck av beslutskraft.

När så kriget kom – och Natofrågan blev aktuell – bet Socialdemokraterna huvudet av skam och lade om kurs totalt. ”Alliansfrihet har tjänat oss väl” blev ”en allians kommer att tjäna oss väl”. Helt enligt Machiavellis råd om att det aldrig saknas goda skäl att bryta ett politiskt löfte.

Folk blir, faktiskt, imponerade av en sådan fräckhet om den tjänar syftet att göra något bättre och ta ansvar.

Således. Kombinationen av socialdemokratisk skicklighet och borgerlig oförmåga gjorde att regeringen kunde sitta kvar.