Ledare: Undantagstillståndet är snart här

Istället för att erkänna att hans parti - tillsammans med de flesta andra i dagens riksdag - som är medskyldiga till detta förfall så låtsades han som att allt var sossarnas fel.

Som belägg för sin framtidstro repeterades en lång lista av lagändringar som genomförts eller är på väg att genomföras. Förslag som bara för ett par år sedan hade varit helt omöjliga. Eller i vart fall väckt ramaskri om hotet mot rättsstat och demokrati.

Exempelvis att militären ska backa upp polisen. Visitationszoner. Avlyssning. Nolltolerans. Avskärmade fängelser. Hårdbevakning. Kameror. Förstärk tullen. Anonyma vittnen. Drogtester. Justera åldersgränser. Möjligheter för kommuner att införa utegångsförbud. Och så vidare.

(Snart kanske också någon politiker vågar nämna en översyn av narkotikalagstiftningen ...)

Steg för steg kommer våldet allt närmre allt fler.

Först läste vi om våldet i tidningen. När gangstrarna sköt varandra ryckte vi på axlarna. Sen fick vi höra att en bekants bekant bevittnat ett dåd. Så var det en avlägsen väns trappuppgång som sprängdes. Sen stod insatsstyrkan utanför det egna hyreshuset. Och så dödades en av barnens gamla klasskamrater av några som sprängde fel hus ...

Då har vi fått våldet innanför naglarna. Och börjar fundera över vad vi ska göra när staten inte längre har monopol på våldet.

Sluta titta på TV och gå ut och patrullera gatorna, tycker polischefen Carin Götblad.

Det var hon som 2010 rapporterade att 5 000 ungdomar var på väg att dras in i kriminella nätverk. Det fick hon fan för då. Politikerna gjorde nada.

Nu vill vi inte höra fortsatt önsketänkande av samhällets godhetsapostlar eller lyssna till partipolitiskt käbbel. Vi vill ha verksamma åtgärder.

Visst kan vi gatuvandra. Med en puffert i fickan och skottsäkra västar kanske?

För det som nu händer är att vi är på väg in i ett slags undantagstillstånd. Ett krisläge tvingar fram drastiska åtgärder. Där våra föreställningar om vad som är lämpligt och olämpligt i denna givna situation får omprövas.

Det finns givetvis många olika argument mot undantagstillstånd. Det är sluttande planet mot en demokratur. Och även om det skulle lyckas så kommer makthavarna, berusade av sina extraordinära befogenheter, att vilja förlänga sina positioner så länge som möjligt.

Det kommer att finnas nya argument för ett permanent undantagstillstånd. Exempelvis klimatkrisen. Eller när kriget i Ukraina utvidgas.

Men vi måste våga diskutera detta. Framförallt måste de politiska partierna ta sig samman och göra vad som går att göra inom demokratins gränser. Partistiskt vrövel under ett inbördeskrig är vi inte intresserade av just nu. Vi vill att ordningen återupprättas i Sverige. Och att tal till nationen hålls av statsministrar inte partiledare.