Ledare: Vad är analysen bakom den förändrade ersättningen?
En del av den ekonomiska ersättningen till vårdcentralerna i Blekinge bestäms utifrån vilka patienter man har. Äldre patienter ger exempelvis högre ersättning då dessa i regel har större vårdbehov än yngre. Även ensamstående föräldrar, arbetslösa, lågutbildade eller födda utanför EU har generellt sett större vårdbehov och genererar därför en något högre ersättning.
Nu vill den styrande högermajoriteten i Region Blekinge halvera andelen av den totala ersättningen som utgår från denna princip, från tio till fem procent, och fördela resurserna annorlunda. Frågan är om förändringen utgår från en noggrant genomförd utvärdering eller om det bara är tyckande? I handlingarna till regionstyrelsens sammanträde på onsdag finns åtminstone ingen sådan analys.
Från och med 2010 blev samtliga landsting (nu regioner) ålagda att införa ett vårdvalsystem. Det innebar att icke-offentliga vårdgivare kunde etablera vårdcentral var man ville och få ersättning för varje listad patient. Samtliga vårdgivare skulle få liknande ersättning i respektive region, vilket innebär att det kan se olika ut mellan olika regioner, men att vårdcentralerna i Blekinge får ersättning utifrån samma principer.
Ett av vårdvalets negativa effekter blev att en stor andel vårdcentraler i syfte att maximera vinsten etablerade sig där de boende var friskare än i andra områden. För att motverka det och för att vårdcentraler med större vårdtyngd skulle få bättre möjligheter att både ge vård och arbeta förebyggande införde regionerna ersättning för socioekonomiska faktorer, vilket oftast sker genom metoden CNI (Care Need Index).
”Ersättning till vårdcentraler kan tyckas vara en teknisk fråga, men i konstruktionen kan intentioner ana”Markus Alexandersson
Det finns vissa invändningar mot modellen och dess träffsäkerhet, ändå har regionerna haft en förhållandevis gemensam uppfattning om att det bör vara en självklar del av ersättningsmodellen. Vilken andel regionerna har haft har varierat, men över tid har spridningen minskat, vilket kan ses som ett uttryck för att man har landat i gemensamma erfarenheter.
I Blekinge har andelen av den totala ersättningen länge varit tio procent, vilket är något mindre än genomsnittet i landet. Enligt Socialstyrelsen är medel tolv procent (2021). Som jämförelse kan nämnas att det i högerstyrda Skåne numera är 15 procent. Fram till 2022 låg det på 20 procent.
Ersättning till vårdcentraler kan tyckas vara en teknisk fråga, men i konstruktionen kan intentioner anas. En ersättningsmodell bör ta sats i att stimulera förebyggande arbete, en vilja att nå patienter med stort vårdbehov och så långt det är möjligt undvika att patienter på grund av exempelvis dålig tillgänglighet på vårdcentralen söker sig till sjukhusen.
När förändringar görs behöver det ske utifrån analys. Att öka jämlikheten och sluta hälsoklyftorna borde vara centralt i en sådan utvärdering.
Kommissionen för jämlik hälsa i Blekinge konstaterade för några år sedan att det finns ”stora hälsoskillnader mellan olika grupper i samhället” och att blekingar med ”lägre utbildning och lägre inkomst lever kortare liv”. De slog också fast att befolkningen i Blekinge hade något sämre livsvillkor än riket som helhet och att det finns ”skillnader i livsvillkoren mellan kommunerna i Blekinge”.
I vilken omfattning har den politiska ledningen tagit hänsyn till det i förslaget till regelbok för hälsovalet?
