Ledare: Who you gonna call? Kommunal!
När LO, Landsorganisationen, grundades 1898 såg Sverige väldigt annorlunda ut. Arbetsmarknaden såg väldigt annorlunda ut. Att få organisera sig fackligt var långt ifrån en självklarhet och den som arbetade hade få av de rättigheter vi idag tar som självklara.
Mycket av hur våra liv ser ut idag har vi just LO att tacka för. Allt från rätten till semester till hur lönerna förhandlas. Det var på slutet av 1910 talet som 8 timmars arbetsvecka blev norm i Sverige. På 50 talet kom den allmänna sjukförsäkringen. På 70 talet kom lagen om anställningsskydd.
Listan på kamper de tagit innan jag ens föddes är alldeles för lång för att få plats här. Men tro mig när jag säger att de är en stor bidragande faktor till vi har de skydd vi idag har på arbetsmarknaden. Att för oss unga komma ihåg det som hänt innan vi påbörjade vår tid på jorden är dock svårt.
Idag ser vi dalande medlemssiffror. En följd både av att vi som stort har fått det bättre och de undermineringar högerpolitik gjort mot fackförbunden. De har exempelvis försvårat möjligheten att teckna kollektivavtal med utländska företag när de är verksamma i Sverige och vill göra det svårare för skyddsombuden att verka.
Sommaren när många unga går ut på sitt första jobb eller jobbar extra mellan terminerna i skolan är en grogrund för utnyttjande på arbetsmarknaden. Lön endast när solen skiner eller uteblivna anställningskontrakt. Historierna är många.
””Gåendes upp längs gatan i sina matchande vita t-shirts med texten ”få koll på jobbet med mig!” tryckt över bröstet. Moderna Ghostbusters utrustade med färgglada flyers. I stället för spöken fångar de dåliga arbetsgivare.””Alva Mogert Palm
Sen kommer de. Gåendes upp längs gatan i sina matchande vita t-shirts med texten ”få koll på jobbet med mig!” tryckt över bröstet. Som moderna Ghostbusters utrustade med färgglada flyers flyttar de sig mellan butikerna. I stället för spöken fångar de dåliga arbetsgivare.
De är unga LO aktiva ute på kampanjen ”Koll på jobbet”. Varje år ger de sig ut i sommarvärmen. De går gata upp och gata ner. Kör ut till varje camping och butik. Allt för att öka kunskapen om organisering på arbetet bland unga. För att informera om de rättigheter du som anställd har.
För många unga är avgiften till fackförbundet allt för hög och svår att försvara när plånboken ekar tom. Kanske är det till och med svårt när det finns pengar. Avgiften räknas om till öl på krogen och det känns mer rimligt än ett främmande koncept du hört att du borde vara med i men inte riktigt vet varför. Värdet av organisering har inte förmedlats ner över generationsgränserna.
Samtidigt lever vi en värld där nyhetsnotis efter nyhetsnotis når telefonen om olyckor på arbetsplatser. Sociala medier fylls med berättelser om chefer som betett sig olämpligt eller fuskat med lönen. Samtalen runt middagsbordet fokuserar på om arbetsgivaren har rätt att klocka toabesöken eller ta bort semestern.
Det här är en verklighet vi inte kan acceptera. Det här är en verklighet som facket vägrar acceptera. En verklighet de varje dag aktivt arbetar emot.
Att veta sina rättigheter på jobbet är inte en självklarhet men borde vara det. Jag har tröttnat på alla berättelser om skitiga chefer och hopplöshet. Det är istället dags för en ungdomsorganisation som organiserar sig. Som står upp för sina rättigheter på arbetsmarknaden på samma sätt som för klimatet.
Som den första generationen unga på väldigt länge som får det sämre än våra föräldrar är det ännu viktigare att vi tar vara på de rättigheter vi har. Facket är vår försäkring till bra arbetsvillkor och bra lön. Ett löfte om att vi aldrig står ensamma.
Trenden behöver vändas och lösningen finns i de unga.
