Denniz Konduk: Ledarkrönika: Attefallare för tjänstefolket
Små krokiga vägar, stora villor i alla dess former och färger, välskötta trädgårdar, varningar om att husen är larmskyddade och dyra jeepar parkerade på stenbelagda uppfarter. Men området präglas också av attefallshusen.
Attefallaren kan man säga var en kompromiss i ett politiskt spel där högern ville ge markägaren mer makt över sin fastighet och effektivisera bort bygglov och ansökningar.
Genom attefallaren kunde högerns skrik om mindre kommunal styrning av markanvändningen tystas och fastighetsägarna blev glada över att de gavs mer makt. Men attefallaren har blivit något mycket mer, det har blivit en symbol för en bostadskris där ungdomar tvingas bo hemma och där misshandlade kvinnor inte kan lämna sina våldsamma män.
Attefallshusen har börjat poppa upp som små svampar på överklassens tomter och i de inhyses desperata människor som egentligen knappt har råd att bo i attefallaren då efterfrågan är så pass stor att hyrorna skenar. I attefallaren bor samhällets utsatta, det är studenten med studielån upp över öronen, det är den som inte kan vänta i 10 år på att få en lägenhet och det är framförallt de individer som dagligen kämpar för att tjäna lite extrapengar men ändå inte har råd att köpa en lägenhet.
I attefallaren bor de som städar överklassens hus, rensar överklassens avlopp och drar överklassens elkablar. Men lönen räcker knappt till den dyra hyran så vi tvingas måla några fler hus och dra några fler kablar för att ha råd.
Återigen har systemet utformats så att den starka gynnas och den svaga missgynnas, återigen har vi skapat ett samhälle där tjänstefolket nu behöver lyda sin herre, för annars hamnar vi på gatan. Attefallaren har blivit vart överklassens tjänstefolk hänvisas.
”Återigen har systemet utformats så att den starka gynnas och den svaga missgynnas, återigen har vi skapat ett samhälle där tjänstefolket nu behöver lyda sin herre, för annars hamnar vi på gatan. Attefallaren har blivit vart överklassens tjänstefolk hänvisas.”Denniz Konduk
Hyresgästföreningen grundades ur just denna orättvisa, hyresgästen skulle kunna ställa krav utan rädslan för att hamna på gatan. Men när du bor i någons attefallare är du ensam i striden för rättvisa, för överklassen vet att du lätt kan bytas ut till en annan desperat individ.
För du är inte en människa i deras ögon, utan en individ. Så när jag påväg till min kompis passerar en attefallare är det klassamhället jag beskådar, jag beskådar en bostadskris som tvingar in oss människor i överklassens små uthus för en hyra som är långt ifrån rimlig. Attefallaren är vart dagens tjänstefolk hänvisas.
