Ledarkrönika: Behöver vi mer S&M i politiken?
Det finns flera förklaringar till detta. Den vanliga är det sedvanliga populistgnället om att politiker bara vill ha makt. Med en rysning beklagar sig folk över politikernas maktsträvanden.
Låt oss iskallt konstatera att detta är vad politik i alla tider har handlat om. Kampen om att erövra ett byte som sen kan fördelas bland de sina. Och den som är smart kommer att göra det på ett sätt som ger folkflertalets gillande. Vilket i en demokrati leder fram till att makthavarna bli återvalda.
För makt, det har också väljarna. Demokrati innebär att det är folket som har den egentliga makten som de sen kan tillfälligt överlåta till politikerna.
Men visst. Det är ingen slump att det finns en mängd talesätt kring politik på temat ”när det görs politik och korv bör vi inte titta på”; ”politik skapar konstiga sängkompisar” och ”den som ger sig in i politiken bör inte ha finaste kostymen på”.
Eller ännu tydligare: ”Politik är möjligas konst”.
Detta gäller från högsta nivå där världsherraväldet utkämpas ner till en liten svensk kommun som Ronneby.
Det som hänt i Sverige på senare år är att ett populistiskt parti, Sverigedemokraterna, har vunnit stora framgångar. Exakt hur vi ska tolka detta är oklart. Är det främst en misstroendeförklaring mot de etablerade partierna, som låtit migrationen skena iväg samtidigt som de offentliga institutionerna förfallit? Eller är det folkets vilja att SD faktiskt ska styra Sverige?
En reaktion har i vart fall blivit att de traditionella motpolerna i svensk politik, moderaterna och socialdemokraterna, slagit sina påsar ihop i många kommuner. I över ett femtiotal är det S & M som gäller.
Det är inte så konstigt. Vi vet sedan tidigare att i krislägen brukar dessa två partier samverka. Vi hade en samlingsregering under andra världskriget och då marscherade de tillsammans i 1-majtågen, omdöpta till ”Medborgartågen för Sveriges frihet och oberoende”.
Och under 90-talskrisen tog de också gemensamt ansvar, liksom just nu inför krigshotet och med det svenska Natomedlemskapet.
”En hastig blick över Blekinges problemprofil ger vid handen att här finns behov av partier som tar ansvar för helheten. Istället för att älta gamla oförrätter bör kanske fler bryta ihop och gå vidare under den fina parollen om att det inte spelar någon roll om en katt är svart eller vit, bara den fångar möss ...”Stig-Björn Ljunggren
En hastig blick över Blekinges problemprofil ger vid handen att här finns behov av partier som tar ansvar för helheten. Istället för att älta gamla oförrätter bör kanske fler bryta ihop och gå vidare under den fina parollen om att det inte spelar någon roll vilken färg katten har bara den fångar möss ...
Tre saker bör vi fundera över:
1) Leder de kommunala samarbetena till att det även på riksplanet kan bli en kombo S&M?
2) Hur ska SD hantera detta? Fortsätta vara de populistiska utmanarna som profiterar på ansvarstagarnas verklighetshantering? Eller ska de också visa sig mogna att faktiskt vara samhällsbärare?
3) Hur ska arbetarrörelsen omskola sig från att ha varit den sol kring vilken de andra partierna snurrar som bleka månar - till att bli en av minst 8 partier som virvlar i kaos?
