Mats Johansson: Ledarkrönika: Början till slutet för Putin
Vi ser hur flyktingvågen tar fart på ett sätt som vi inte sätt sen andra världskriget. Människor flyr för sina liv. Tågen går överfulla mot Polen och andra grannländer från Ukraina. Många länder har öppnat sina gränser och erbjuder människor en fristat undan vansinnet. Uppmaningen till vårt land måste bli densamma. Vi har en historia att leva upp till och vi har både plats och resurser att ta vårt ansvar. Uppmaningen riktar sig inte minst till Blekinges kommuner. Vi ligger nära och vi har färjeförbindelser. Börja arbetet med att vara förberedda.
Sverige bidrar i de internationella aktionerna med stöd till Ukraina. Både med humanitärt och med militärt stöd. Ett stöd som är unikt i vår historia och som sannolikt har ett brett stöd både hos de politiska partierna, inte minst oppositionen som kraftigt har drivit på, och hos allmänheten. Sverige som under många år hävdat en egen säkerhetspolitisk väg, med neutralitet och alliansfrihet som överordnat intresse, inlemmas nu nästan totalt inom den åsiktsgemenskap som råder inom EU och NATO. Det kan ses som naturligt i det rådande läget. Men det skulle vara frigörande om det ledde till någon eftertanke kring de långsiktiga konsekvenserna. Även i detta akuta dramatiska läge.
Putin hotar nu med krigets yttersta vansinne, kärnvapen. Bedömarna säger samstämt att det vore otänkbart. Men samtidigt sa många av dessa bedömare att det storskaliga anfallskrig som vi nu ser inte heller var en tänkbar utveckling.
”Putin hotar nu med krigets yttersta vansinne, kärnvapen. Bedömarna säger samstämt att det vore otänkbart. Men samtidigt sa många av dessa bedömare att det storskaliga anfallskrig som vi nu ser inte heller var en tänkbar utveckling.”Mats Johansson
Putin verka bli en alltmer ensam despot. Han härskarvälde har vi t.o.m. sett utspelas inför ryska media. Sannolikt rapporteras en tillrättalagd bild för den ryske presidenten. Det blir alltid konsekvenserna av totalitära styren, det vet vi genom historien. När väl verkligheten går upp i Kreml då kan det bli ett oerhört smärtsamt chockartat uppvaknande. Det känns oroande vad som då blir konsekvensen.
Nu kan bara det långsiktiga hoppet skrivas till det ryska folket som under några år har fått uppleva en något friare värld. Generationer av ryssar är uppväxta efter järnridåns uppdelning av Europa.
Man kan hoppas att de protester som vi kan skönja i Ryssland är början på slutet av Putins totalitära tsarstyre. Motsatsen förskräcker.
