Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Christina Mångård: Ledarkrönika: De frånvarande farsorna

Han heter Sven-Göran Eriksson men vi känner honom alla som Svennis. Arbetargrabben från Torsby i Värmland som blev världens mest omskrivna fotbollstränare. Nu är han omtalad i media för att han har drabbats av en obotlig cancer och att hans dagar i livet är räknade.
Christina MångårdSkicka e-post
Pappor • Publicerad 4 juli 2024
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.
Sven-Göran ”Svennis” Eriksson är hyllad av fotbollsvärlden kanske tack vare att fotbollen alltid kom först.
Sven-Göran ”Svennis” Eriksson är hyllad av fotbollsvärlden kanske tack vare att fotbollen alltid kom först.Foto: Kicki Nilsson/TT

Fotboll är och har varit hela hans liv. I en intervju säger Svennis att han aldrig ångrat att han valt fotbollen framför familjen. Han valde alltså att tycka att fotbollsträning var mycket viktigare än att vara med sina egna barn.

– Det låter kanske grymt, säger han, men jag skulle ha gjort samma val idag. Valt karriären. Och jag vet att jag skulle ångrat mig ända ner i graven om jag inte hade tagit det beslutet. Om jag inte hade fått vara med om alla höjdpunkterna i min yrkesbana.

”För bakom varje framgångsrik man som försummat sina barn står i bästa fall en mamma som har tagit hand om dem.”
Christina Mångård
Annons

Lyckades gjorde han verkligen. Men, erkänner han, jag kanske inte har varit någon bra pappa till mina barn. Svennis säger inget om att han inte ångrar karriären framför barnen eftersom hans fru gjorde precis tvärtom. Hon valde familjen och prioriterade barnen. För bakom varje framgångsrik man som försummat sina barn står i bästa fall en mamma som har tagit hand om dem.

Svennis är åtminstone helt ärlig som medger att han inte sörjer över att han valde bort familjen. Många framgångsrika män kan i efterhand säga att de ångrar att de jobbade för mycket och försummade barnen under deras uppväxt. Det är inget de inser förrän det är några år för sent och de är efterkloka.

Men det finns barn som tycker att de klarat sig bra utan sin pappa. Denna hyllning skrev en son till sin mamma:

”När jag var liten tjatades det ofta i samhällsdebatten om att det var så viktigt för barn med en pappa som en manlig förebild. Jag ifrågasätter sanningshalten i denna floskel. Många är vi med pappor som satte upp olika franchisefamiljer och flydde till nästa så fort det gick dåligt.

Alla som upplevt detta hanterar känslan olika. Men jag anser att min mamma är starkare än alla pappor tillsammans. Det viktiga kan inte vara pappans närvaro med tanke på att pappor under hela människans existens har jagat, har varit frånvarande i krig eller har jobbat. Det finns helt enkelt inte i våra gener att vi behöver en pappa. Så alla pappor, så viktiga är ni inte!”

Ord och inga visor.

Till sist… kan de frånvarande papporna få en chans till bättring när de får barnbarn. Då borde tiden räcka till om de inte prioriterar att vara på golfbanan.

Annons
Annons
Annons
Annons