Ida Larsson: Ledarkrönika: Den evige experten
Jag kan inte räkna hur många gånger män har berättat för mig hur det egentligen ligger till, vad jag egentligen tycker, hur jag egentligen borde tycka, att jag tycker fel, att jag har fel, vad jag faktiskt borde skriva om istället och så vidare.
Och det hade kanske varit rimligt om jag pratade och skrev om saker som primärt handlar om just män. Men de här reaktionerna kommer när jag berör ämnen som primärt handlar om kvinnor. Som abort, sexism, förtryck, våld mot kvinnor, diskriminering, ojämställdhet.
Låt oss ta ett exempel. Jag skrev om rätten till abort. Jag som kvinna är det enda könet som kan bli gravid. Därmed borde enbart jag kunna bestämma om jag ska göra abort eller inte, hur jag vill föda barn, hur den förlossningen ska gå till och så vidare.
När jag belyste Kristdemokraternas hållning i frågan kommer inte mindre än tre män från kristdemokraterna in med en insändare om att jag minsann har fel. Tre män går in i en diskussion om abort och berättar för mig hur det ligger till.
Jag skriver en krönika om att flickor sexualiseras i tidig ålder och att det inte är rimligt. En man från liberalerna skickar in en insändare om att han tycker det är helt rimligt att flickor inte ska få klä sig på ett visst sätt.
Jag har skrivit om våld mot kvinnor och då kommer någon och skriker ”inte alla män!”. En chefredaktör tyckte att det var på sin plats att skriva en hel ledarkrönika om vad jag egentligen borde skriva om för ämnen som är viktigare än det jag väljer att skriva om.
Varför detta behov av att berätta för mig vad jag ska tycka och tänka? Är det så läskigt att kvinnor, framförallt unga, vågar ta plats och tänka själva? Skrämmer jag er eller vad är det frågan om? Och om det är så, varför skrämmer det er att kvinnor vågar ta plats? Många män behöver nog rannsaka sig själva och fundera över varför det här behovet uppstår.
”Varför detta behov av att berätta för mig vad jag ska tycka och tänka? Är det så läskigt att kvinnor, framförallt unga, vågar ta plats och tänka själva?”Ida Larsson
Det ironiska i det hela är att varje gång det här sker så bevisar ni min poäng. Ni sätter liksom huvudet på spiken i tesen jag lägger fram. Och om ni inte har något bättre att göra än att gå på kvinnor som tar ordet, så kanske ni inte har så mycket att bidra med?
Bilda opinion i frågor istället för att desperat försöka hålla patriarkatet livs levande. Tänk vilka politiska diskussioner vi skulle kunna ha om faktiska frågor och ämnen då. Vilken utopi va?
