Sofia Hvittfeldt: Ledarkrönika: Det nationalistiska Eurovisionshatet
Bara den som bott under en sten har missat att de norska gutterne Marcus och Martinus tog hem segern i Melodifestivalen tidigare i år. Det är dock inte alla i Norge som uppskattar brödernas framgångar på andra sidan gränsen.
En skribent på Norska dagbladet gick så långt som att kalla Marcus och Martinus för “bröderna Qui…”, som i Quisling, ett ord synonymt med landsförrädare. Uttrycket myntades efter nazisten Vidkun Quisling som genomförde en statskupp och blev Hitlers marionettdocka i ockuperade Norge. Det är ett mycket starkt uttryck som inte borde användas lättvindigt.
Tydligen har hatet mot tvillingarna även florerat på sociala medier, bland annat ska de ha fått uppmaningen att hänga sig själva. Vissa i Norge tycker uppenbarligen att Marcus och Martinus är förrädiska illojala svikare som tävlade för Sverige. Denna känsla bekräftades ytterligare av den norska juryns poäng. Endast tre små nesliga poäng fick Sveriges bidrag. Vi som alltid får höga poäng från Norge. Den norska juryn var otroligt bitter.
Vad detta visar är att tanken om nationalstaten - ett land, ett folk - är tyvärr fortfarande högst levande trots att inget lands befolkning är homogen längre. Samtidigt är vi mer rörliga än vad vi någonsin har varit, nuförtiden passerar människor landsgränser hela tiden för en semester, jobbresa eller ett nytt liv bortom krig, fattigdom eller förföljelse.
Alla dessa kontakter, influenser och intryck till trots förväntas vi ha en stark nationell identitet och vi avkrävs på lojalitet till vårt födelseland i alla möjliga kontexter. För de med dubbla medborgarskap blir det krav från två håll.
”Alla dessa kontakter, influenser och intryck till trots förväntas vi ha en stark nationell identitet och vi avkrävs på lojalitet till vårt födelseland i alla möjliga kontexter. För de med dubbla medborgarskap blir det krav från två håll.”Sofia Hvittfeldt
Det är ett snävt sätt att se på identitet som inte heller överensstämmer med verkligheten. Som om det är otänkbart att vilja representera ett annat land än sitt födelseland i Eurovision. Som om det inte skulle vara möjligt att tycka om och känna tillhörighet till mer än ett land.
Efter vinsten var Marcus och Martinus märkbart rörda och verkar ha trott att deras norska pass skulle hindra dem från att vinna. Fint att vi fick bevisa dem fel. Det påminde mig om när en av mina kanadensiska vänner länkade en nyhetsartikel till mig om en manifestation för att välkomna flyktingar i St John´s. Då skrev hon: “Samtidigt i ditt andra hemland!”. Det gjorde mig faktiskt rörd.
Kanske var det samma typ av bekräftelse som Marcus och Martinus kände när de vann Melodifestivalen.
