Stig-Björn Ljunggren: Ledarkrönika: Doft och lukt, del 3

Jag filosoferade lite härförleden om skillnaden mellan lukt och doft. Det luktar illa och doftar gott. Däremot låter det konstigt om vi säger att det doftar illa. Möjligtvis, men med tvekan, kan vi säga att det luktar gott.

Stig-Björn LjunggrenSkicka e-post

Doft och lukt • Publicerad 29 januari 2024

Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.

Hos frisören - där doftar det gott.Foto: Kallestad, Gorm

Däremot kan vi ha lite olika åsikter om vad som luktar och vad som doftar. Jag tycker exempelvis att det doftar av nykokt potatis när min gamla mor gör ”prickisås” (mjölkstuvad köttfärs, en norrländsk specialitet som avnjuts med kokpärer och ketchup). Men eftersom maträtten ser ut som en blaffa vi kan hitta på söndagsmornarna utanför pubar och krogar, är det många som inte klarar av att avnjuta denna läckra rätt.

Det är värst för dom.

Annons

Jag tycker också att det är en fantastisk doft av krut, när ett jaktbyte fälls. Själva beredningen av djurkropparna luktar ofta, som inälvor plägar göra, men vapenvården efteråt doftar.

Men, det är inte alla som tycker så. De som inte äter djur exempelvis.

Till detta måste vi förstås lägga andra underbara dofter förutom krutrök som finns i mitt minnessåll:

Exempelvis doften av färsk fisk, framförallt nystekt strömming; hemkokt hallonsaft; tant Ullas kålsoppa; nyss påslagen äldre radio- eller TV-apparat; min första flickväns halsduk; hårdkörd Puch Dakota; snus; brunbränd hud på badplatsen; doften av nybakt kubb; en flickas torkande sjötrassliga hår; nytjärad eka; nybadad hund; uppsnokad flaska med hemgjort rågvin; nysågat virke; bensin och olja från en nystartad båtmotor; gubben Sjöbloms skorpor; liniment i omklädningsrummet inför en vintrig träningsrunda; unika tillfällen när ånglok passerade; hallonläsk på båtutflykt; den torra mon vid favoritplatsen i skogen; nyinköpt skolväska och suddegum; lädret på hoppbocken i gympasalen; korvkiosken innan dansen på Folkets Hus, blandat med cigaretter och brännvin ur fickpluntor; skolans stenciler; öl på kaféet; körsbärsläsk (Cherry!); hårfriseringen; kaffe som kokat över på farmors spis; när farfar (murare) blandar cement; böckerna i folkbiblioteket; svagdrickan från Ockelbo; ladugårdens alla dofter som kunde vara som en käftsmäll.

Allt detta väcker positiva känslor. Men däremot är det lukter som kväljer - gubbstank på Konsum, sprungen ur veckor utan hygieniska insatser; förskräckligt var också bortglömt kött; ovädrad jympasal; magisterns sura cigarillukt; nylutad grusväg; det unkna vattnet i en träbåt; blåleran från ett nyss upptaget ankare; och, kompisarnas fjärtar efter ärtsoppan på torsdagar.

Således skiljer vi på doft och lukt.

Annons