Lars Ohly: Ledarkrönika: Fågeln valde flykten

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.

Flykten valde oss. Därför är vi här.

Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,

hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Jag kollar inte så mycket på linjär tv längre. Utvecklingen går snabbt och numera är det mest nyheter, morgon-tv och direktsänd sport som konkurrerar ut streamingtjänsterna.

Men ett avsnitt av ”Allt för Sverige” missar jag inte.

Om du inte bekantat dej med detta program kan jag berätta att det handlar om ett antal svenskamerikaner som får chansen att återvända till sina förfädrars och förmödrars hembygd för att lära sig mer om landet dessa en gång lämnade.

I tävlingar slås sedan en deltagare i taget ut och den som finns kvar allra sist får träffa sin svenska släkt.

Jag är lite lättrörd så det finns knappast ett program som inte får tårkanalerna att öppnas.

Historierna om människor som flytt fattigdom, nöd, svält eller politiskt och religiöst förtryck får inte bara deltagarna själva att gråta, många av oss som följer Allt för Sverige bölar med.

Från mitten av 1800-talet till 1920 lämnade cirka 1 200 000 svenskar landet och emigrerade till Nordamerika. Cirka 33 miljoner människor lämnade Europa under denna tid.

Den stora flykten från Sverige finns fantastiskt beskriven i Vilhelm Mobergs mäktiga utvandrarsvit som tillhör den svenska litteraturens storverk.

Genom Jan Troells filmatisering har skildringen av migranterna från Sverige blivit älskad av de breda folklagren.

Det som får känslorna att svalla i tv-programmet är kanske allra mest när en deltagare får läsa om hur släktingar stretat, kämpat, drabbats av orättvisor och spädbarnsdöd, lidit under social orättvisa och till slut fattat beslutet att lämna sitt hemland.

Det har sällan varit enkla beslut men nödvändiga för att överleva. Och dagens svenskamerikaner gråter, går till en släktings grav och uttrycker tacksamhet för tidigare generationers mod och beslutsamhet som ledde till en bättre tillvaro i en annan del av världen.

Känns historien igen?

Precis som svenskar, irländare, norrmän och engelsmän på 1800-talet flydde från orättvisor och förtryck i Europa flyr människor idag av samma anledningar till Europa.

Det är människor som inte har något annat val än att emigrera – om de inte ska leva i armod och utsättas för det grymmaste förtryck, krig och orättvisor.

Precis som Karl-Oskar och Kristina lämnar de en hembygd som de längtar tillbaka till. Dagens flyktingar – såväl ekonomiska som politiska – vill också skapa sig en framtid för sina barn som de inte kan förverkliga om de stannar kvar.

Nu liksom då handlar det om människor som vill förhindra att deras barn lider.

Men samtidigt som många svenskar gråter i tv-soffan framför Allt om Sverige har en majoritet röstat fram en majoritet i riksdagen vars främsta mål verkar vara att stänga Sveriges gränser och kasta ut dem som redan kommit hit.

Sverige idag förnekar dagens flyktingar och migranter den fristad som gjorde det möjligt för svenskar på 1800-talet att bygga en framtid i annat land.

Du som rörs av berättelserna i Allt om Sverige utan att uppröras över dagens svenska migrationspolitik är inget annat än en hycklare.