Jan G Andersson: Ledarkrönika: Fattigdomen sprider sig
Det framstår som svart på vitt i Statistiska Centralbyråns Undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF) som presenterades på torsdagsförmiddagen.
Allra värst utsatta är ensamstående med barn hemma. 57 procent av dem har svårt för att få det att gå ihop, medan det bland de ensamstående männen i liknande situation är det var fjärde som har det bekymmersamt.
Det är inget nytt problem, att de ensamstående med försörjningsplikt har det jobbigast, men det nu mest uppmärksammade nu är att det är så många fler som fått större bekymmer under den här regeringen.
Det är ett socialpolitiskt misslyckande som saknar motstycke. men det kanske mest upprörande uppgiften i denna ULF är att fattigdomen i svenska botten är så svår, att 6 procent uppger att de inte har råd med att värma upp sina bostäder utan fryser.
”Det är ett socialpolitiskt misslyckande som saknar motstycke. men det kanske mest upprörande uppgiften i denna ULF är att fattigdomen i svenska botten är så svår, att 6 procent uppger att de inte har råd med att värma upp sina bostäder utan fryser. ”Jan G Andersson
Fler uppger också att de inte längre ha råd med bil och en veckas semester och de som befinner sig på denna fattigdomsnivå har ökat från 46 procent till 58 procent av svenska folket.
Bakom dessa dystra siffror ligger en kollaps för den generella välfärdspolitiken, vars målsättning en gång var att samhällets ansvar ska vars starkt att ingen individ ska behöva vara svag.
När en majoritet av svenska folket tvingas dra in på grundläggande behov och fattigdomen sprider sig borde det föranleda en politisk mobilisering för att pressa tillbaka fattigdomen, men det finns inte i regeringens ambitioner att försöka göra någonting för att vända utvecklingen. Istället vill man genom att försämra villkoren för de mest utsatta som långtidsarbetslösa och långtidssjuka fortsätta att vrida klockan tillbaka.
Beskedet om att utvecklingen går åt fel håll är ett resultat av att samhället under 2000-talet dränerats på hundratals miljarder genom en lång rad av skattesänkningar på förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, arvsskatt, jobbskatteavdrag, realisationsvinter och bolagsskatt.
Alla de försök som socialdemokratiska minoritetsregeringar gjorde 2014-2022 att tillförsäkra samhället nya inkomster avvisades av den borgerliga majoriteten och inte ens förslaget att en del av affärsbankernas hundratals miljarder i överskott ska tillfalla samhället avvisades och miljarderna gick i fickorna på ägarna.
Man kan fråga hur länge samhället kan hållas ihop om fattigdomen tillåts att sprida sig ännu mer, så att de besuttna blir allt rikare, medan flera dem som håller samhället igång blir allt fattigare.
För socialdemokratin i opposition borde huvuduppgiften att utarbeta ett nytt reformprogram som syftar till att återupprätta välfärden för alla och söka stöd av en så stor del av väljarna att arbetet med att bygga det goda samhället med plats för alla kan påbörjas.
