Birgit Birgersson Brorsson: Ledarkrönika: Finns det någon mall för ett kommunalråd?
Som kommunalråd i början kändes det som det gjorde när jag skulle lära mig åka skidor en gång för längesedan. På fullaste allvar trodde jag att jag var en någorlunda vettig skidåkare, inte bra men ändå.
Tillsammans med övriga resenärer så åkte vi med liften upp till toppen. Innan jag fått på mig skidorna så hade nästan alla dragit neråt. Det var endast jag och ett par till som inväntade rätt känsla. Den verkade dröja men till slut så tog jag mod till mig. Det gick fortare och fortare och lite längre ner stod en kamrat och skrek; Ploga Biggan, ploga. Jag hade verkligen ingen aning om vad hon menade och första åket slutade i en snöhög.
Jag förstod att det skulle bli både svårt och jobbig att ta mig ner till liften och det blev det. Jag bölade och skrattade om vartannat innan jag slutligen kom till hotellet med en förvissning om att jag aldrig mer skulle åka skidor, men det gjorde jag.
Dagen efter bokade jag tre dagars skidlektioner och sakta men säkert lärde jag mig både att stoppa och att ploga utan att ramla. Det var en seger.
Vad har detta med rollen som kommunalråd att göra?
Egentligen ingenting, men kanske man kan jämföra hur det är att vara ny på något. Att ge sig in i något för allra första gången är både pirrigt och lite nervöst, oavsett om det är arbete eller något annat. Man vet inte vad man får för arbetskamrater. Man ser sig lite förvirrat omkring i fikarummet och undrar var man får lov att sitta. Säger man fel saker vid fel tillfälle eller är det något annat som man skulle förstå?
”Strunta i alla osynliga regler och var dig själv”Birgit Birgersson Brorsson
När jag klev in på Sölvesborgs kommunhus den 2 januari 2023 så var det med en viss spänning. Skulle jag klara det här?
Jag hade klätt mig i en klänning som var röd och fin och funderade på om det var överklätt eller inte. Egentligen är jag en kvinna som helst bär jeans och ville nog ha det istället. Men, dagen gick mot sitt slut och jag fick inga kommentarer
Nu har det gått mer än ett år och jag kan konstatera att man kan och ska vara den man är. Allt annat blir bara konstlat och oäkta. Både vad det gäller hur man ser ut eller hur man håller sina möten. Bland det viktigaste är att vara vänlig, tydlig och rak.
Så, strunta i alla osynliga regler och var dig själv. Det blir bäst så.
En sak till, att inneha den här posten är både hedrande, spännande och roligt.
Var glad i onödan.
