Denniz Konduk: Ledarkrönika: Folk lyssnar på en man
Inte så mycket om det utbildningen handlade om men om människor. Vid frukostbordet rörde sig min observerande blick mellan deltagarna samtidigt som de tuggade på sina mackor och sörplade sitt kaffe. Låt mig få presentera mina observationer
Vi har fått paus och står och pratar om allt mellan himmel och jord. Det börjar pratas om bilar och Tindra frågar Erik vilken bil han kör, han rycker till och svarar en gammal Chevrolet och ifall Tindra hört talas om det bilmärket. Innan Tindra ens svarat fortsätter Erik att berätta om vad en Chevrolet är och Tindra nickar som bekräftelse. Sen vänder hon sig mot mig och säger, ”jag vet vad en jäkla Chevrolet är”
Vi har blivit indelade i bikupor och diskussionen drar igång, Oskar är i farten att berätta vad han tycker och tänker. Selma väljer att flika in men hinner knappt säga tre ord innan hon blir avbruten. Hon gör ett nytt försök att få ordet men återigen tystas hon av någon annan man runt bordet som bara måste dela med sig om vad han tycker. Selma suckar och sjunker ner på stolen.
Vi har fått en gruppuppgift och brainstormar för att lösa svaret på en av frågorna. Alla inkommer med input och Frida säger något riktigt klokt som dock går förbisett. Jag lyckas få ordet bland alla höga röster och upprepar det Frida sagt, bordet tystnar och uttrycker att det var en superbra idé, den kör vi på och får en klapp på axeln.
Den stora frågan nu är om du känner igen dig? Om du inte gör det är sannolikheten stor att du identifierar dig som en man. För det är inte du som tystas runt mötesbordet, det är inte du som per automatik antas okunnig om bilar och det är inte du som ingen lyssnar på förrän en man uppmärksammar det du sagt.
Den här texten är egentligen att upprepa det som redan sagts av kvinnor runt om i världen, att upprepa det som kvinnor på gator och torg skrikit sig hesa över för att någon ska lyssna på dem. För mig som man räcker det med att jag höjer rösten för att världens blickar ska riktas mot mig och att det ska applåderas för att jag pratar feminism, det är skrattretande.
”För mig som man räcker det med att jag höjer rösten för att världens blickar ska riktas mot mig och att det ska applåderas för att jag pratar feminism, det är skrattretande.”Denniz Konduk
Det feministiska samhället vi drömt om har inte på länge känts längre bort än det gör idag, det feministiska samhälle som vi kämpat för sedan kvinnor fick börja rösta för lite mer än 100 år sedan. Så bland sörplandet och smaskandet konstaterar jag hur tacksam jag är över att vara man, för folk lyssnar i alla fall på mig.