Ayman Fares: Ledarkrönika: Fyrkantiga tjänstemän?
Den som bedriver en livsmedelsverksamhet är skyldig att inkomma med anmälan senast två veckor innan start, om inte så sker ska sanktionsavgift beslutas. I kommunen jag jobbade på var det en livs.verksamhet som nyligen bytt lokal, flytten var kort men passerade kommungränsen, så det blev en ny verksamhet i vår kommun.
Det var ett större företag. De inkom med anmälan till kommunen, men i anmälan framgick det att blanketten skrivits under några dagar för sent och likaså hade vi som tillsynsmyndighet fått beslutet för sent, de hade inte informerat oss två veckor innan. Kanske borde vi sett mellan fingrarna och låtit det vara?
Men krasst så var vi, enligt livsmedelslagen, tvungna att rikta en sanktionsavgift om 1 % av bolagets årsomsättning. Det fanns dock ett tak på 75 000 kr, vilket detta bolag toppade. Av lagen framgår nästan inget utrymme för undantag, ‘’En sanktionsavgift ska tas ut även om överträdelsen inte är uppsåtlig eller oaktsam.’’
Så vem av inspektörerna skulle handlägga ett beslut om att sanktionera ett skötsamt företag på 75 000 kr? Det blev vikarien … jag.
I samtal med företaget redogjorde jag för hur vi avser att gå vidare. De var givetvis inte glada, de lämnade synpunkter innan beslut fattades vilka vi gärna hade tillmötesgått men vi bedömde att synpunkterna inte hade juridisk bäring.
Beslutet fattades och skickades in till Kammarkollegiet som tar ut avgiften.
Det vore enklare för egen del att låta bli att handlägga sanktionen, det var ett tråkigt ärende. Men en sådan mellan-fingrarna-linje, vilket stundvis förespråkas, skulle också innebära att vi som tjänsteman inte verkställde livsmedelslagen, vilket var en del av huvudverksamheten.
Och om vi skulle undantagit detta ärende, skulle vi då undantagit alla som var sena? Och hur sena? 1, 2, 3, … 8, eller 9 dagar? Ska tjänstemän göra egna regelverk i stället för tillämpa lagen? Eller ska då varje tjänsteman utifrån egna preferenser bedöma när undantaget ska ske? Hur enhetligt blir det?
”Ska tjänstemän göra egna regelverk i stället för tillämpa lagen? Eller ska då varje tjänsteman utifrån egna preferenser bedöma när undantaget ska ske? ”Ayman Fares
Frågorna indikerar varför det var så svårt att göra annorlunda.
Trots det trista i beslutet, särskilt för företaget, så var det hanterat enligt regelboken.
Jag minns detta ärende varje gång någon kritiserar kommunala tjänstemän för att vara fyrkantiga, ofta har personer som säger så liten kännedom om vilka dilemman en tjänsteman kan stå inför.
