Stig-Björn Ljunggren: Ledarkrönika: Gott gry
Sen röd sol över Småland. Inget frukostöppet förrns i Jönköping. Lite köer i Stockholm. Och till slut kan jag komma in i det hus vid Uppsala Universitet för att leda ett seminarium där fyra uppsatser ska ventileras.
Här klev jag för första gången in på sensommaren 1979 med en tår i ögonvrån eftersom jag förstod att här sitter det hundratals människor och läser, tänker och skriver. Vilket mina seminariestudenter också gjort.
Uppsatserna lär mig en hel del.
En uppsats studerar skillnaderna mellan en marknadsdriven kommersiell nyhetskanal och en statligt finansierad. Skildrar de skjutningar olika?
Det verkar så. Den kommersiella tvingas spetsa till det mer. Men om samma gäller för lokal media, det återstår att undersöka.
Och hur gör de stora nätplattformarna för att hålla oss klistrade vid sociala medier? Deras metoder för detta är oerhört sofistikerade. Samt fungerar utmärkt.
Någon har räknat ut att sociala medier ”kostar” 200 000 människoliv per dag över hela jordklotet. Det vill säga, det är summan av den tid totalt som jordens befolkning lägger på sitt nätsurfande varje dag.
Men det är det väl värt?
””Någon har räknat ut att sociala medier ”kostar” 200 000 människoliv per dag över hela jordklotet. Det vill säga, det är summan av den tid totalt som jordens befolkning lägger på sitt nätsurfande varje dag.””Stig-Björn Ljunggren
En annan grupp undersökte hur det går att bekämpa brottslighet genom bostadsområdens utformning. Sådant som exempelvis entrédörrens placering kan exempelvis minska risken för rån.
Slutligen. Den eviga frågan, hur går det med delandet av föräldraförsäkringen? Ja, ju mer utbildning folk har, desto mer jämlikt fördelas tiden med barnen.
Men det återstår att undersöka om det verkligen är utbildningen som avgör, eller om det möjligtvis är inställningen hos människor som söker sig dit.
Och om det är ett dåligt betalt jobb, med överjävliga arbetstider och snål arbetsgivare, är det då inte bra om det går att vara hemma med barnen istället?
Nu är det dags att återvända till Blekinge. Med bil, givetvis. De allmänna kommunikationerna är inte tillräckligt pålitliga i det här landet för att jag ska våga anlita dem när det är snålt med tid.
Det här är nämligen viktigt. Det främsta skälet till att jag fortfarande, som extraarbete, undervisar vid universitet är att studenterna förebådar tidsandan.
Här kommer den första varningen. Eller antyds framtida möjligheter.
Och jag tycker det är gott gry i studenterna. Denna generation skriver hyggligt men vill också söka sig bakom ytan på det som ser ut att hända.
Nyfiken skrivklåda, det är vad vi behöver.
