Alva Mogert Palm: Ledarkrönika: Häxjakten på Guccikepsar måste sluta
Det är oklart om hon skämtar eller är seriös, troligtvis en blandning av båda. Bilen har inte hunnit värmas upp än och vintern är i full gång utanför. Kör man i ett miljonprogramsområde får man väga sin bekvämlighet mot att bli stoppad av polisen. I slutändan spelar det dock ingen roll, polisen stannar bilen ändå.
Visitationszonerna är inget nytt. Lagen är ny men polisen har använt sig av dem i flera år. Oron för polisens fördomar och rasism är inget nytt. Rapporterna är nya men rädslan densamma.
– Jag skulle behöva kolla igenom din väska, säger butikspersonalen så fort köpet i snabbkassan gått igenom.
Det kommer ingen ursäkt när väskan endast är full av skolmaterial. Hon har bestämt sig redan att någonstans i väskan gömmer sig en chokladkaka eller en mascara. Hon släpper dig inte för att misstankarna är borta, utan för att hon inte kan bevisa det hon utifrån den svarta hoodien och jackan redan vet.
Huvudet bärs högt för att trycka ner skammen. Förnedringen växer för varje steg som tas. Väl på bussen kommer känslan av maktlöshet. Känslan av att vilja slå och sparka. Känslan av att systemet är trasigt men ingen lyssnar.
Debatten i kommunfullmäktige när person efter person går upp för att berätta om hur de aldrig ser polisen ute sitter tydligt kvar i minnet. Det de egentligen säger är att de bor i områden där polisen inte står på vakt vid varje infart.
Utanför deras port sitter ingen skylt som informerar om att polisen satt upp övervakningskameror.
”Debatten i kommunfullmäktige när person efter person går upp för att berätta om hur de aldrig ser polisen ute sitter tydligt kvar i minnet. Det de egentligen säger är att de bor i områden där polisen inte står på vakt vid varje infart.”Alva Mogert Palm
De som är chockade över visitationszonerna lever i en verklighet långt bort från den vi andra lever i. Långt bort från spontana poliskontroller och väktare som kollar snett på en när man går in i butiken.
Vi kan inte låtsas att det som sker är nytt. Som om polisen inte redan innan radade upp killar med Guccikeps i centrum för att visitera dem. Som om polisen inte redan innan stod på vakt vid utkanten av miljonprogrammen. Som om polisens fördomar inte styrde redan innan politikerna valde att rättfärdiga det.
Med eller utan lagstadgad rätt blir ungdomar stoppade, ifrågasatta och visiterade för hur de ser ut eller var de bor. Det räcker inte med att vara emot visitationszoner utan det krävs omstruktureringar av polisen i sin helhet. Det krävs att de som styr ser vad vi ser, ett Sverige som tillåts styras av rasism och klassförakt.
