Alva Mogert Palm: Ledarkrönika: Hellre en björn än en man
Det är en lätt fråga för det är en fråga vi får träna på varje gång det är mörkt ute. Varje gång en bil saktar ner bredvid en. Varje dag.
När tåget rullar in på stationen är det en halvtimme tills bussen går. Klockan är halv tolv och jag börjar vandra den 30 minuters långa promenaden hem. Längs med vägen finns det gatlyktor och förutom mig själv så är det helt tomt ute.
Det är inte förrän jag svänger av från den större vägen och ska ta mig genom ett skogsparti som rädslan slår in. På tåget har jag laddat telefonen för att kunna lysa med ficklampa. För varje steg lovar jag mig själv att nästa gång ta den lite längre men belysta vägen.
Ju längre in bland träden jag kommer desto snabbare blir stegen. När jag ser öppningen ut mot mitt hus börjar jag springa.
”Ju längre in bland träden jag kommer desto snabbare blir stegen. När jag ser öppningen ut mot mitt hus börjar jag springa.”Alva Mogert Palm
Det är inte björnen jag är rädd för. Inte en enda dag i mitt liv har jag spenderat rädd för björnar. Kanske borde jag vara det. Även när jag, vilket sker väldigt sällan, är i skogen så får tanken av att möta på en björn mig inte att springa. Om tanken ens kommer det vill säga.
Rädslan för överfall av män förföljer mig dock. Ständigt närvarande.
Argumenten som fyller sociala medier kan få även den starka optimisten att tappa hoppet på mänskligheten. Kommentarsfältet är fyllda av unga tjejer som försvarar sitt påstående mot män som inte förstår:
”Björnen skulle inte njuta av att skada mig.”
”Björnen skulle inte skylla på mina kläder.”
”Björnen skulle inte säga till alla sina vänner att jag tyckte om det.”
Vi kan dock inte bara acceptera att mannen är farligare än björnen. En hel generation unga tjejer som lever i så stor rädsla för män att de hellre utsätter sig för att ensamma möta en björn är farligt. Det säger mycket om vårt samhälle. Det säger mycket om vad män tillåtits utsätta kvinnor för och fortfarande utsätter kvinnor för. Det visar på hur lång väg vi har kvar när det gäller jämställdhet och trygghet.
Målet är en ung generation kvinnor som får växa upp utan rädsla för männen runt om dem. En ung generation kvinnor som stöttas av samhället. En ung generation kvinnor som inte väljer björnen.
Tyvärr är vi inte där nu. Mitt svar är också björnen.
